Ada, by Hasse Zetterstr?m

The Project Gutenberg EBook of Ada, by Hasse Zetterstr?m This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at www.gutenberg.org
Title: Ada
Author: Hasse Zetterstr?m
Release Date: August 26, 2006 [EBook #19128]
Language: Swedish
Character set encoding: ISO-8859-1
*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK ADA ***

Produced by Louise Hope, Martin Agren and the Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net

A D A
av
HASSE ZETTERSTR?M
Teckningar
av
EIGIL SCHWAB
[Graphic: publisher's logo]
Stockholm ¡¤ Albert Bonniers F?rlag

Stockholm. Alb. Bonniers Boktryckeri 1921

INNEH?LL.
Ada 5 Chapmans ?ventyr 13 Adolf 26 L?vgrodan 36 Bromsen 41 Chapmans mormor 48 Kidney and bacon 53 Fj?rde man 59 En julber?ttelse 66 Farbror Teod?r 73 En allvarlig historia 80 Tv? som g?tt 91 En sk?nsk poet 98 Wallenberg 106 F?rs?k med v?nlighet 112 P?skhatt 115 Ett problem 122 K?rleksbetygelser 126 Hoppt?get 133 En promenad 136 Paketen 143 P? en ?ngb?t 145 Handbok f?r nya million?rer 152 Kudden 159

[Illustration]
ADA.
Ada ?r en gr?n papegoja som bor i en vacker bur i ett litet hus vid en badort i yttre havsbandet. Det h?r h?nder mitt i sommaren, d? ?n ?r full av badg?ster och sommarfolk.
Adas ?garinna, fru Blom, har rest till staden p? n?gra dagar och hon har bett sin granne, fru Lind, att se till Ada.
Ada sitter p? sin tjocka runda pinne och bevakar allt som h?nder i rummet i det lilla huset och ?ven allt som h?nder utanf?r huset. D? och d? ?ter hon litet salad och en bit skorpa som hon f?rst doppar i den lilla vattensk?len f?r att den skall bli mjukare.
Hennes runda ?gon stirra stelt r?tt ut fr?n sidorna av huvudet och d? och d? ?ppnar hon sin n?bb f?r att s?ga det enda ord hon kan:
-- ?da! ?da!
Hela ?n k?nner Ada. De sm? flickorna tr?ngas framf?r hennes bur, mata henne och bli s? glada d? hon visslar ?t dem eller d? hon n?gon g?ng visar dem sitt st?rsta konststycke: att sitta p? ?versta pinnen och sl?ppa ned en skorpa mitt i vattensk?len.
Ada m?rker strax att hennes matmor l?mnat henne. Hon skriker, ropar och visslar en hel f?rmiddag. D? f?nstret ?r ?ppet, h?r man hennes ?da! ?da! l?ngt ut p? marken.
F?nstret ?r ?ppet... Ada st?r p? burens botten p? den fina sanden och med n?bben ?ppnar hon d?rren till buren. Hon arbetar tyst och lugnt och slutligen lyckas hon. D?rren ?r ?ppen och Ada stiger ut ur buren. Ett ?gonblick sitter hon stilla p? bordet, s? lyfter hon vingarna och flyger r?tt ut genom f?nstret. Luften ?r klar och ljus och himlen ?r bl?. Ada k?nner sitt hj?rta klappa av frihetens stora lycka, h?gre och h?gre flyger hon och till slut n?r hon tr?dtopparna vid skogsranden. D?r stannar hon och d?r jublar hon i himlens h?jd sitt: ?da! ?da!
Fru Lind ber?ttar hur allt gick till:
-- Jag visste inte om ett skapande grand, att jag ocks? skulle ta den d?r f?geln, vad har man med andras m?nniskor och djur att g?ra, man har nog av sig sj?lv, s?ger jag, och s? g?r jag ut ett momang och n?r jag kommer in, ?r buren ?ppen och f?geln borta. Inte vet jag hur det g?tt till, men en himla olycka ?r det och m?nniskan som ?r s? f?st vid sin goja, och vad skall hon s?ga, n?r hon kommer igen och f?geln ?r borta, jag vet d? inte n?gon levandes r?d, vad jag ska ta mej till. Till en f?gelhandlare har jag ringt men han hade inga s?dana d?r djur inne f?r n?rvarande och f?r resten ? de kanske just den h?r de ska vara och som hon vill ha. Riktiga f?gelv?nner g?r inte att lura, dom h?r p? r?sten, om det ?r en annan f?gel, men tjugu kronor har jag satt ut som bel?ning till den som f?ngar spektaklet levande och kommer hit me'n!
Ada levde i de dagarna p? allas l?ppar. Man ropade efter henne i skogarna, p? ?ngarna och ute p? sj?n. Och ?verallt talade man om henne. Ryktet om henne spreds till de andra ?arna och p? telefonstationen ringde det fr?n grannsamh?llena:
-- Hur ?r det med Ada? Har ni h?rt n?got om henne? ?r det n?gon som sett henne i dag?
P? s?ndagen predikade prosten sj?lv i kyrkan och d?r var mycket folk. Det var en varm dag och ett av f?nstren i koret stod ?ppet. F?rsamlingen satt tyst och and?ktig och lyssnade till den gamle herdens allvarliga ord, fyllda av bekymmer ?ver de sv?ra tiderna. D? kom Ada. Hon kom flygande helt stilla och satte sig p? f?nsterblecket till det ?ppnade f?nstret. Alla s?go henne och p? en g?ng som om man dragit i ett sn?re reste sig hela f?rsamlingen och ropade med h?g r?st:
-- Ada! Ada! Ada! Den gamle prosten som stod med ryggen v?nd mot Ada f?rstod ingenting av alltsammans. Han blev s? gripen av f?rsamlingens underliga beteende att han sj?nk ned p? sina kn?n och l?ste en b?n f?r dem som i sj?n?d ?ro.
Men Ada fl?g vidare.
En dag s?g man henne sitta p? en gren i en tall. Man samlade sig nedanf?r och lockade p? henne, men hon svarade icke. Hon satt bara stilla och gungade p? grenen.
D? kom den unge sp?nstige ingenj?ren. Han m?tte med blicken avst?ndet fr?n marken till Ada och s? b?rjade han kl?ttra. Han gick med en akrobats f?rdighet fr?n gren till gren och till slut var han framme. Sp?nningen d?rnere var oerh?rd. Skulle Ada l?ta f?nga sig? Doktorn h?ll vad med revisorn om tio kronor och fru Lind, som var n?rvarande, m?ste b?ras avsvimmad fr?n platsen. Sinnesr?relsen blev henne f?r stark.
Ingenj?ren stod nu p? samma gren d?r Ada satt. Han str?ckte lugnt ut handen och tog Ada. En suck av l?ttnad drog genom f?rsamlingen vid tr?dets rot. Adas saga var slut. Hon var inf?ngad. Ingenj?ren kl?ttrade ned med Ada i innerfickan till sin kavaj. Med m?rkbar kyla undvek han m?ngdens hyllning. Han gick direkt hem i sin stuga, ?ppnade spiselluckan i k?ket och stoppade in Ada i den brinnande spisen.
Det var en falsk Ada ingenj?ren f?ngat. Hon var av tr?, skulpterad och vackert m?lad av en person som bett att f? vara ok?nd.
Revisorn sitter i sin b?t ute p? sj?n och metar abborre. Det ?r gott fiskev?der och han drar upp den ena abborren efter den andra. En kutter kommer seglande. Den g?r ett slag fram till revisorn f?r att fr?ga om v?gen in till hamnen. Revisorn ger v?nligt besked, kuttern forts?tter, och i detsamma kommer Ada. Hon seglar ?ver revisorns huvud, han sl?pper b?gge sp?na, str?cker armarna r?tt i luften och ropar:
-- Ada! Ada! Ada!
Kuttern v?nder genast. Man tror att n?got h?nt mannen i b?ten. Man g?r in till honom och fr?gar: vad ?r det, men man f?r intet svar. Revisorn st?r bara mitt i b?ten bland alla abborrarna och metrevarna och ropar sitt:
-- Ada! Ada! Ada!
D? v?nder kuttern p? nytt och seglar bort fr?n ?n, till en lugnare plats.
P? l?rdagskv?llen kommer fru Blom, Adas matmor. Man vet att hon skall komma och ingen saknas p? bryggan f?r att ta emot henne. Hon ?r sig lik. Hon g?r lugnt i land b?rande sin lilla kapps?ck. Men d? hon g?r uppf?r backen till villan, h?nder n?got. Ada kommer flygande, och d? hon k?nner igen sin matmor, sjunker hon stilla ned p? hennes huvud. Och d?r stannar hon. Fru Blom sm?ler v?nligt och g?r v?gen fram med h?gburet huvud och Ada p? hatten som en grann och vacker prydnad. Badg?sterna f?lja i en l?ng str?m fr?n bryggan.
P? sin veranda sitter revisorn. Han ser fru Blom och Ada komma. Ett dj?rvt beslut mognar i hans sj?l. Han reser sig, g?r in i villan, stannar framf?r sin hustru och s?ger med best?md r?st:
-- Jag g?r det! Jag g?r det! Ingen i v?rlden kan hindra mig fr?n att g?ra det!
-- O, Adolf, g?r det inte! s?ger revisorns hustru utan att veta vad saken g?ller. Hon endast anar att n?got f?rf?rligt skall h?nda.
Revisorn rycker en filt fr?n en s?ng och g?r ut. Fru Blom kommer emot honom. Han smyger sig bakom henne, kastar filten ?ver huvudet p? henne, drar henne till marken och ropar triumferande:
-- Jag har henne! Jag har henne!! Det ?r jag som f?ngat henne!
Fru Blom sprattlar i filten, hela ?n hj?lper henne att komma loss och i den allm?nna villervallan lyckas Ada komma fri och flyger sin kos.
Hon flyger r?tt upp ?ver hustaken och d? hon kommer till den lilla stugan d?r hennes bur st?r och v?ntar henne, flyger hon r?tt in genom f?nstret och s? vidare in i buren. Hennes hj?rta klappar h?rt av anstr?ngning och skr?msel och tr?tt sjunker hon ned p? burens golv i den fina sanden. S? f?r hon se att hon l?mnat d?rren ?ppen efter sig och som hon ?r en ordentlig f?gel st?nger hon den noga och riktigt med n?bben som hon brukar g?ra, varp? hon ?tertar sin gamla k?ra plats p? den tjocka runda pinnen.
Och d?r sitter hon.

[Illustration]
CHAPMANS ?VENTYR.
Jag ?r en tax. Min moder var ocks? tax -- naturligtvis. Hon var en ?kta Waldorf-Astoria och tillh?rde greve Lewenhaupt. Min fader k?nner jag mera flyktigt. Han umgicks endast tillf?lligt i huset. N?ja, das kommt in den besten Familien vor.
Min mormoder tillh?rde Hennes Majest?t Drottningen av Danmark. Hon bet f?r (min mormoder) och blev skjuten. Men hon ?r ?nd? sl?ktens stolthet. Hon hade en m?ngd pris fr?n m?nga utst?llningar och hennes stamtavla var en av de finaste inom v?r v?rld. Detsamma ?r f?rh?llandet med min egen ehuru den tyv?rr f?rkommit. En ung m?lare, som fick den med sig, tecknade f?r 15 kr. en eldsv?da, som han aldrig sett, f?r en daglig tidning, p? baksidan av densamma. D?rigenom ?r min b?rd en smula dunkel. Jag har ocks? mest uppeh?llit mig hos f?rdomsfria m?nniskor, som icke ge mycket f?r f?rf?ders ?ra.
Och s?dant kan ju vara r?tt. En engelsk f?rfattare, som min v?n m?laren ofta citerade, s?ger att det ?r b?ttre att stiga upp?t fr?n d?liga f?rf?der ?n att sjunka ned?t fr?n goda. Det d?r passar ju bland m?nniskorna, men icke bland oss. Antingen ?r man en ?kta tax eller ocks? ?r man det inte. Det g?r inte att ?ndra den saken. Och en k?nnare ser genast vad han har framf?r sig. Visserligen s?ger man att benen p? en ?kta tax skola se ut som om de voro s?nderslagna och ?ter hopsatta i m?rkret. Annars ?r han inte ?kta. Men det ?r just de o?kta taxarna som se ut p? det s?ttet. P? v?r b?rd lurar man sig inte s? l?tt, om man f?rst?r n?got litet av aristokrati h?r i v?rlden. Men hur ?r det bland m?nniskorna? Jag tr?ffade en g?ng p? en jakt en baron, som vid middagen uppf?rde sig som en o?kta baron.
N?, det ?r ju m?jligt att han ocks? var det. Men det kunde d? ingen se p? hans ben.
M?nniskorna ?ro sig r?tt lika. Det ?r egentligen bara lukten som skiljer dem ?t. Men den k?nna de icke sj?lva. De tro allesammans om sig sj?lva att de lukta gott, d? det i sj?lva verket ?r n?got helt annat. D? vi hundar komma bort fr?n v?ra husb?nder, p? n?gon gata, eller i n?gon park, s? finna vi dem genom deras lukt -- inte genom v?r egen, som m?nniskorna ?ro nog f?f?nga att tro. Och vi hj?lpa varandra. Om vi m?ta en hund, fr?ga vi:
-- Lukt av d?lig tv?l, andra klassens badstu, skosm?rja, biff med l?k i n?rheten?
Det h?nder att vi f? till svar:
-- Rakt fram -- talar med person som stinker vitk?l och 4 dar anv?nda strumpor.
-- Tack!
Och d? finna vi l?tt v?r husbonde.
En hund har mycket att l?ra av denna v?rlden. Men han l?r mycket fortare ?n en m?nniska, ty han ?r ju mycket intelligentare. Ett barn av en m?nniska ?r knappast f?rdig att b?rja livet d? en tax ?r klar att d?. Vi leva fortare och starkare. Och vi taxar, som ?ro av den allra ?ldsta hundrasen p? jorden -- man har funnit avbildningar av oss p? pyramiderna -- vi ?ro mycket klokare men ocks? mera tillbakadragna och f?rn?mt resignerade ?n m?nniskorna. Livet ?r inte att leka med. I dag en skorpa och i morgon en bit hundbr?d -- Spratts patent -- den mest dj?vulska uppfinning en m?nniskas hj?rna hittat p?. Det inneh?ller all n?ring en hund beh?ver, s?ger handelsmannen, som s?ljer det. Ni beh?ver inte ge honom n?got annat.
Jag har ?tit hundbr?d sex m?nader av mitt liv -- jag var hos en person som trodde att han var j?gare -- och d? jag nu om n?tterna tjuter i s?mnen, s? ?r det f?r att jag dr?mmer om den avskyv?rda blecksk?len med de vita tegelstensbitarna simmande i vattnet. Hundbr?d! Ge en m?nniska samma f?da dag ut och dag in! Samma h?rda br?dbitar, om?jliga att tugga och hennes mage och in?lvor skola snart trasas s?nder. Men vi ?ro starka. Vi h?lla. ?tminstone elva, tolv ?r.
Jag ?r elva ?r nu. Elva ?r f?r en hund och 77 f?r en m?nniska. Jag ?r en gammal hund. Jag har ocks? blivit litet fetare i kroppen och p? h?sten f?r jag l?tt reumatism i bakbenen. Och jag springer inte l?ngre efter ekorrar. ?tminstone inte s? l?ngt. De ha ocks? den f?rbaskade f?rdelen att de kunna kl?ttra i tr?n.
Jag minns min mor och jag minns min allra f?rsta barndom. Vi voro 6 syskon, 3 pojkar och 3 flickor. Vi f?ddes p? en egendom ute i sk?rg?rden och det var stor uppst?ndelse d? vi kommo till v?rlden. Barnen lekte med oss. Man lyfte oss upp ur korgen och bar oss bort fr?n v?r moder. Man g?mde oss f?r att lura och skr?mma henne, men hon s?kte r?tt p? oss och bar oss i sin mun tillbaka till den runda korgen, d?r vi bodde.
Jag minns min mor. Hon var brun till f?rgen, stor och vacker, med l?ng nos och ett par underbart blanka ?gon. Jag tror att jag var hennes ?lsklingsbarn. D? jag varit borta fr?n henne ett helt ?r, m?ttes vi en g?ng p? landsv?gen. Hon k?nde igen mig. Jag stod alldeles stilla mitt p? v?gen och hon kom rusande, knuffade omkull mig, tj?t av gl?dje och ville inte skiljas fr?n mig.
Min far k?nner jag inte igen. Inte ens p? lukten.
Men tv? br?der k?nner jag. Den ena ?r s? lik mig att man ofta tar fel p? oss. Han ?r en stor humorist, trots att han bor p? landet. Han sade mig en g?ng att om jag inte hade min stadsod?r av r?nnsten och bakg?rd s? skulle han trott att han sprang runt sig sj?lv d? vi m?ttes: s? lika ?ro vi. Han heter ?verman. Den andra brodern ?r st?rre och starkare. Han heter Jerrman och bor hos en fiskare i allra yttersta sk?ren. Jag kom dit en g?ng med en motorb?t, och d? jag gick i land, m?tte han mig p? bron. Vi k?nde strax igen varandra. Jag f?ljde honom upp till stugan, men han var mycket r?dd att jag skulle ?ta upp hans mat f?r honom. Han beh?vde inte ha varit r?dd -- det var r? str?mming och n?gra kalla potatisar.
D? jag var 6 m?nader kom jag till en ung m?lare. Han fick mig av min f?rsta husbonde. Jag minns att m?laren, som var ensam, blev mycket glad d? han fick mig. Han bodde i en liten stuga vid havet och han gjorde verkligen allt f?r att roa mig. Men han var fattig. De flesta unga konstn?rer ?ro fattiga utom de som gift sig v?l eller f? s?lja sina tavlor, men de ?ro vanligen inga konstn?rer. Detta sade mig ofta min husbonde. Han ?r nu en ber?md m?lare och f?rtj?nar mycket pengar p? sina tavlor. Han s?lde mig...
N?, d?rom ?r inte mycket att s?ga. Vi hade flyttat till staden och vi hade det knappt. Det var inte ofta vi ?to middag och gjorde vi det, s? blev det alltid s? mycket och s? starkt att ?tminstone m?laren k?nde det ett par dagar. Efter en s?dan middag gick jag bort. Livet pinade mig. De oregelbundna vanorna, os?kerheten med f?dan och en obesvarad k?rlek till en varelse som jag sedan l?rt mig hata som alla mina f?rf?der gjort -- det var en katt! -- gjorde att jag blev tr?tt p? alltsammans. Jag gick bort.
Det var en vacker dag p? v?ren. Jorden i planteringarna, d?r vi inte f? g?, doftade frisk och stark, solen lyste p? de torra gatorna, m?nniskorna sorlade och pratade och de riktigt unga hundarna lekte i parkerna.
Jag kom till en s?dan park. Sm? barn i fina vackra kl?der lekte. Spelade kula och hoppade hage.
Jag tycker om barn. De goda fina barnen. Som f?rst? att en svans p? en hund m?jligen kan ha en annan uppgift ?n att vara ett handtag att dra i. Jag tycker om de goda vackra barnen. Deras sm? h?nder kunna smeka milt och stilla. Stora gamla m?nniskor f?rst? inte den konsten. De klappa en hund som vore det en elefant. Hj?rnan skakar i oss d? en s?dan stor m?nniska l?gger sin labb p? v?rt huvud. D?rf?r h?nder det ibland att vi bita till ett tag i labben. Och d? s?ger den stora m?nniskan:
-- En s?dan l?msk hund! Jag som bara ville klappa honom!
Med barnen ?r det n?got annat. De ?ro alltid litet r?dda f?r oss och d?rf?r ?ro de mera f?rsiktiga i umg?nget.
Jag var nu i parken. Jag lade mig p? sanden framf?r ett s?te och stekte mig i solen. Det var s? varmt och sk?nt och jag var n?ra att falla i s?mn. Men ett ?ga h?ll jag ?ppet. Med det f?ljde jag en herre som gick runt planteringen. Jag k?nde honom. Han var en detektiv, en s?dan m?nniska som st?r vid en plantering och v?ntar p? 3 kronor. De 3 kronorna ?r n?gon stackars okunnig liten hund som hoppar in i planteringen. Den usle detektiven lockar p? den lille hunden, visar honom kanh?nda en sockerbit -- aldrig ger han honom den -- hugger tag i honom, s?tter ett j?rnkoppel i hans halsband och sl?par honom till polisstationen. Sedan f?r hundens husbonde plikta 10 kronor, och d? f?r detektiven 3 kr. Ett s?dant yrke!
Mitt ?ga f?ljde denne man. Jag var s?ker f?r honom. Jag g?r inte i planteringen annat ?n d? det ?r absolut n?dv?ndigt. Och g?r jag dit, s? g?r jag inte d?rifr?n f?r en sockerbit som jag aldrig f?r.
S? l?g jag i solen och stekte mig, d? jag pl?tsligt k?nde en liten hand som klappade mitt huvud och h?rde en vacker flickr?st:
-- En s? s?t liten hund -- en s?dan vill jag ha!
Det blev mitt ?de -- f?r en tid. Jag f?ljde den lilla flickan d? hon gick. Och jag kom till en god familj. Man annonserade att man funnit mig och min v?n m?laren kom f?r att h?mta mig. Jag blev b?de r?dd och glad d? jag s?g honom. Den lilla flickan gr?t d? jag skulle g?. Och s? slutade det med att m?laren s?lde mig f?r 50 kr. Han var en fattig man, och d? han klappade mig till avsked, k?nde jag att han s?rjde ?ver vad som h?nt.
Men han gl?mde mig. Han k?nner numera icke igen mig, d? vi m?tas. Men jag k?nner honom. Vi hundar ?ro s?dana -- vi gl?mma aldrig dem som visat oss v?nlighet.
S? var jag i ett hus, d?r det fanns k?k. Det var n?got nytt. K?ket ?r det viktigaste rummet i alla hus. D?r ?r varmt och gott och finnes d?r en god jungfru, s? har en hund det bra. Men hon b?r vara f?rlovad. En jungfru med en f?stman ?r v?nligare och gladare ?n de som sitta ensamma hemma om s?ndagskv?llarna. Jag har m?tt ?ven s?dana. Man f?r vara mycket f?rsiktig i umg?nget med dem. Det h?nder att de kasta ett vedtr? efter en om de kommit upp f?r sent n?gon morgon. I hus med of?rlovade jungfrur st?r min vattensk?l torr och tom och serveras min middag p? mycket oregelbundna tider. En katt vet allt s?dant och han r?ttar sig d?refter. En katt ?r inst?llsam och falsk. Han stryker sig mot m?nniskan, han spinner och han g?r f?rsiktigt undan, d? han vet att det passar sig b?st.
Min f?rsta katt -- ack, vilken besvikelse! Hon var ung och sk?n -- det vackraste jag sett. Mjukt sm?g hon fram och v?nligt lyste hennes falska ?gon. Mitt hj?rta klappade h?ftigt, d? vi m?ttes f?rsta g?ngen. Jag viftade min svans och kom henne n?ra, s?kande v?nskap. S? g?ra vi alltid, vi hundar, f?rsta g?ngen vi m?ta en katt. Hon kl?ste mig. Jag blev ?nd? icke ond. Jag kom igen. Och hon rev s?nder mitt huvud. D? f?rstod jag att hund och katt alltid m?ste vara fiender, att det varit s? fr?n tidernas begynnelse och alltid skall s? f?rbliva. Och d?rf?r st?r jag nu ocks? p? deras sida som kasta en st?velknekt eller tegelsten -- helst en stor -- efter varje katt de f? se. Jag f?rst?r ocks? dem som spotta d? en katt g?r f?rbi dem -- det m?ste vara olycka att m?ta en katt, jag vet och har k?nt det.
En g?ng bodde jag i ett hus d?r det fanns en svart pudel. Han var av ?kta ras och hette Farao. Jag tyckte inte om honom. Han var s? br?kig med sin stora p?ls och han fordrade n?stan att jag skulle h?lsa p? honom f?rst. Hans namn tilltalade mig inte heller. Jag ogillar bibliska namn p? hundar -- ?tminstone p? pudlar.
I denna hunds familj fanns en katt och pudeln och katten voro goda v?nner. De till och med sovo tillsammans. Jag s?g detta med mycken undran och jag anade att det l?g n?got fel i denna anordning. Det visade sig snart att jag fick r?tt. Katten fick ungar -- s?dant f?rekommer r?tt ofta bland kattor -- och d? kunde pudeln naturligtvis inte ligga hos katten. Jag hade inte gjort det ?nd?. Men s? h?nde n?got annat. Det var p? sommaren och d? klippte man pudeln f?r att han inte skulle svettas, sade portvakten, som utf?rde proceduren. En hund svettas aldrig. Han kan inte s?dant. Men en portvakt ?r en obildad person.
Alltnog, d? pudeln var nyklippt och trodde, att han s?g ut som ett lejon, det tro alla pudlar i sin inbilskhet, kom han upp till katten. Genast hon fick se honom sprang hon upp ur korgen och hoppade r?tt upp i huvudet p? pudeln och kl?ste honom alldeles f?rd?rvad. Hon trodde att det var en fr?mmande hund, d?rf?r att han var nyklippt! N?got s?dant hade aldrig en hund gjort. En hund har lukt. Och dessutom intelligens, vilket en katt saknar.
Men hunden har det sv?rt. Han tillh?r samh?llet, dit han g?tt av egen fri vilja och d?r han blivit m?nniskorna en trogen v?n och tj?nare, en v?ktare, ett s?llskap, en j?gare och en dragare, trogen till det sista. Vad har katten blivit? En katt och ingenting annat ?n en katt. Det ?r inte mycket. Katten betalar ingen skatt, det finns inga kattlagar och d? katten springer bort har polisen intet kattstall att binda fast honom i.
Hunden tj?nar samh?llet, som bek?mpar honom. M?nniskorna, som ofta ?ro r?tt enkla i sina begrepp, annonsera ibland efter hundar, som sprungit bort. Endast mycket unga hundar springa bort. Vi andra g? av fri vilja bort fr?n det hus, som behandlar oss illa. Den heml?se hunden -- finnes det n?got mera klagande och s?rjande, n?got mera f?rtvivlat ?n hans ensamma tjut om natten? Han v?cker n?gon. Polisen kommer. Han tages till hundstallet, till de andra heml?sa, och s? d?dar man honom efter 3 dagar. M?nniskans tack f?r att han l?mnade vildmarken och gick till m?nniskan. Huru r?tt hade icke den man som en g?ng sade:
Det b?sta hos m?nniskan ?r hunden.

[Illustration]
ADOLF.
Tidigt p? v?ren flyttade Almblads till landet f?r att s?tta potatis f?r att inte sv?lta ihj?l d? vintern kom. Med denna handling f?ljde Almblads endast det exempel som givits av det ?vriga svenska folket. Almblad var ett av offren f?r den v?ren 1917 grasserande potatisepidemien.
Almblad gr?vde i jorden. Svetten rann av honom, ty det var en varm v?r. Fru Almblad kom d? och d? ut p? marken med ett glas och en pilsner samt ett uppmuntrande ord.
-- T?nk, s? duktig du ?r! T?nk, s? bra att vi f? potatis till vintern!
Almblad drack pilsnern och fortsatte sitt arbete. Ryggen v?rkte om n?tterna s? att han m?ste sitta uppe. Men han satt vanligen med goda kort och det lindrade v?rken. Framp? morgonen f?ll han i s?mn och s?g potatisland. H?rligt stora potatisland med potatis stor och fin som astrakaner.
D? Almblads potatisland var f?rdigt, satt han en kv?ll p? sin veranda och s?g ut p? den luckrade jorden, som han nyss vattnat med vatten som han sj?lv burit hinkvis fr?n sj?n. Almblad var lugn och n?jd, ty framtiden och dess potatis var hans.
D? sade fru Almblad:
-- Jag har t?nkt p? en sak, Gustav. Jag har t?nkt p? den i flera dagar men jag har inte velat s?ga n?got. Jag har t?nkt p? en gris.
-- Vilken gris? sade Almblad, som var tr?tt.
-- Ingen s?rskild gris. Bara en gris i allm?nhet. Jag menar, att vi, n?r vi nu ha potatis f?r vintern ocks? g?rna kunde ha en gris. T?nk, en gris till jul. Julskinka som man kanske inte kan f? k?pa i ?r.
-- Var skulle vi ha den? fr?gade Almblad, svagt intresserad.
-- ?, jag har sett ut en s?n bra plats alldeles bakom vedboden. D?r spikar du upp ett st?ngsel av n?gra br?der och s? har man en stia.
-- Vad ska han ?ta? fr?gade Almblad.
-- ?, alltid har man mat ?t en gris. Allt som blir ?ver i k?ket och som annars kastas bort, det f?r han och d? f?der man ju honom alldeles gratis.
Dagen d?rp? k?pte Almblad en gris. Fru Almblad hade valt ut just den grisen sedan en vecka tillbaka och hon var mycket lycklig ?ver att Gustav ocks? tyckte om just den grisen.
Grisen var mycket ung och Almblads uppt?ckte snart att han inte ?t vad som helst. Han skulle ha mj?lk. Och han fick det ocks?. Kontrollerad barnmj?lk f?r 55 ?re litern med Mariek?x, som doppades i mj?lken f?r att den l?ttare skulle tuggas.
Alla ?ns sommarg?ster kommo och tittade p? grisen. De unga damerna sade att det var n?got av det mest f?rtjusande de sett. De matade grisen med sm?br?d och chokladpraliner, och de skulle n?stan ha kysst honom om inte en f?rv?nd uppfostran hade f?rbjudit det.
Grisen d?ptes till Adolf. Alla tyckte att det var ett vackert namn och l?tt att uttala. Adolf fotograferades och hans bild fanns snart i alla villorna p? ?n. Adolf v?gdes en g?ng i veckan. Och han tilltog i vikt. Han var tjock och fet och rund och s?g lycklig ut. Han var p? v?g att bli ett svin.
En dag sade en v?n till Almblad:
-- Vad ska du g?ra med Adolf?
-- Vad jag ska g?ra med Adolf? Vi ska naturligtvis slakta honom och ha honom till jul.
-- Kan du verkligen det? Jag trodde du hade f?st dig vid honom.
Adolf b?rjade t?nka ?ver detta. Slakta Adolf. D?da Adolf. Det var som att f?rlora en v?n. Och ?ta upp Adolf. Allt det d?r som nu gick omkring och grymtade och b?kade och var s? sn?llt och v?nligt. Det var som att ?ta upp en av sina n?rmaste. En avl?gsen sl?kting skulle Almblad m?jligen kunna ?ta upp om han blev mycket hungrig och sl?ktingen tillagades p? ett aptitligt s?tt -- men ?ta upp Adolf, nej, det gick inte.
Almblad talade vid sin hustru. Han b?rjade f?rsiktigt:
-- N?r ska vi slakta Adolf?
Fru Almblad ryckte till och blev alldeles blek.
-- Det br?dskar v?l inte, stammade hon fram. Den stora h?stslakten har v?l inte b?rjat ?n?
Fru Almblad visste inte vad den stora h?stslakten var, men hon tyckte att inv?ndningen gjorde sig.
P? natten vaknade hon. Hon hade dr?mt att hon och Gustav slaktade Adolf. Hon h?ll i Adolf medan Gustav slaktade honom. Det var f?rf?rligt. Fru Almblad brast i gr?t, en stark konvulsivisk gr?t som v?ckte hennes man.
-- Gustav, Gustav, sade hon, under det t?rarna v?tte hennes broderade nattlinne. Vi -- kan -- inte -- d?da Adolf! Vi ? inte -- s?dana -- h?rda -- grymma m?nniskor, att vi kan d?da -- ett -- osj?ligt djur!
-- Nej, nej, barnet mitt! sade Gustav. Han skall f? leva.
H?sten kom och Adolf var nu r?tt stor. Hans diet hade stadgat sig. Han ?t till och med biffstek med l?k och drack ?ven det s. k. kris?let, ehuru dock icke g?rna. Det kunde man se p? hans uppsyn.
Sommarg?sterna flyttade s? sm?ningom till staden. Blott Almblads stannade kvar. F?r Adolfs skull. En kv?ll d? det var m?rkt och regnet smattrade mot papptaket diskuterade de fr?gan Adolf.
-- H?r finns ingen som kan ta honom, sa fru Almblad. Och f?r resten t?rs jag inte l?mna honom till fr?mmande m?nniskor. Ingen vet hur han f?r det.
-- Jag stannar h?r, sade Almblad. Du kan ju resa till stan. Men jag stannar h?r tills vidare. Alltid blir det n?gon r?d. Aff?rerna kan jag sk?ta per telefon, v?rre ?r det inte. Och Adolf kan man v?l inte l?mna vind f?r v?g.
Almblad stannade. Ensam med Adolf. Gick upp tidigt om morgnarna, gav grisen mat, st?dade ?t honom och spolade honom d? och d? med vatten, som v?rmdes n?got f?r att inte g?ra Adolf nerv?s.
Ibland ringde det p? telefonen. D? s?lde eller k?pte Almblad aktier och andra papper och han gjorde det klokt och f?rst?ndigt s? att det blev en hacka ?ver. Och p? middagen gick han till b?ten, h?mtade post och tidningar och bar hem matpaket. P? eftermiddagen satt han hos Adolf p? en liten pall och talade om dagens h?ndelser.
-- Tiderna ? sv?ra, Adolf! Maten ?r dyr och veden ?r dyr. Men du ska f? leva, Adolf! Ingen ska slakta dej! Du ska f? leva. Du kan vara alldeles lugn, Adolf. Alltid blir det n?gon r?d f?r dig!
En morgon d? Almblad kom ut s?g potatislandet s? underligt ut. Plantorna voro uppryckta och jorden uppgr?vd. Almblads potatis var stulen! D?r fanns icke s? mycket som en rotkn?l kvar. Tjuvarna hade kommit p? natten och tagit alltihop med sig. Allt hopp och all fr?jd var borta! Almblad sprang till telefonen. Han m?ste tala vid n?gon. Han b?rjade veva, men han stannade tv?rt. En hemsk tanke sprang blixtsnabbt upp i hans hj?rna: Adolf! Almblad tumlade ut till svinstian. Den var tom! Adolf var lika borta som potatisen. Adolf var stulen! Onda m?nniskor hade kommit p? natten, bed?vat honom f?r att han inte skulle ropa p? hj?lp och f?rt bort honom. Vart? Vart?! Almblad s?g inga sp?r ?t n?got h?ll. Eller kanske -- kanske hade Adolf blivit s? skr?md av potatistjuvarna att han sprungit sin v?g, gett sig av i m?rka natten bort fr?n det k?ra hemmet, bort fr?n den gode husbonden som sov sin lugna s?mn d?rinne.
Almblad sprang runt huset och upp i skogen och ropade: -- Adolf! Adolf! Men intet svar. Adolf var borta.
Almblad s?kte och ropade hela dagen och d? kv?llen kom, h?ngde han en lykta i svinstian f?r att Adolf skulle hitta hem, om han h?ndelsevis kom p? den v?gen. Men Adolf kom icke. Fj?rdingsman och l?nsman konstaterade efter en noggrann unders?kning att han var stulen levande, bortf?rd med v?ld av illasinnade r?vare.
Almblad st?ngde villan och flyttade till staden och i aff?rernas och n?jenas vimmel gl?mde Almblads Adolf. Han var ett sommarminne som bleknade med h?stens storm och ov?der.
Det led mot jul, den h?rliga signade juletiden. Sn?n f?ll i vita flockar ?ver staden och m?nniskorna, allt var som det skulle vara, bara litet dyrare. En s?dan dag satt Almblad i sitt arbetsrum och telefonerade och s?lde och k?pte aktier och f?rtj?nade sitt uppeh?lle, d? d?rren pl?tsligt ?ppnades och hans hustru kom inrusande direkt fr?n f?rstugan, direkt fr?n gatan. I hatt och kappa sj?nk fru Almblad ned i soffan framf?r sin man och sade med uppr?rd, andf?dd st?mma:
-- Jag har sett honom!!
-- Vilken, sade Almblad. Kungen? Eller kronprinsen?
-- Nej, Adolf! Jag har sett Adolf! O, Gustav, han l?g i Av¨¦ns matvaruaff?r mitt i f?nstret med bara huvudet p? ett fat och han hade ett stort ?pple i munnen!
-- Hur vet du att det var han, sade Almblad.
-- Jag k?nde igen honom! Han hade ett litet ?rr ?ver v?nstra ?gat -- han fick det en g?ng d? han st?tte sig mot en spik i vedbodd?rren -- jag k?nde igen ?rret. Det m?ste vara han! D?r l?g han mitt bland sylta, korv och k?ttbullar och alla m?nniskor gick f?rbi och ingen visste att det var han, v?r Adolf!
Dagen d?rp? n?r Almblad gick ned?t staden tog han v?gen f?rbi Av¨¦ns matvaruaff?r. Han stannade p? trottoaren och kastade en skygg blick i f?nstret. D?r fanns ingen gris!
-- Amalia har sett i syne! t?nkte Almblad. D?r fanns ju ingen gris.
S? gick han in i aff?ren och fr?gade expediten:
-- H?r fanns ett grishuvud i g?r, var ?r det?
-- Det ?r s?lt, sade expediten. Det var det sista vi hade. Ett mycket vackert grishuvud.
-- ?r det bekant vem som k?pte det? sade Almblad.
-- Ja, det var grosshandlare Landegren, vi skickade hem det i dag p? morgonen.
-- Har Landegren k?pt Adolf? sade Almblad.
Expediten sm?log undrande, ty hon visste icke vem Adolf var.
Landegren var en av Almblads b?sta v?nner. De umgingos ofta med varandra och d? juldagen kom blevo Almblads som ofta f?rut bjudna p? middag hos Landegrens. Men Almblads skickade ?terbud den h?r g?ngen, de voro tyv?rr upptagna -- man g?r inte g?rna bort p? middag f?r att n?dgas ?ta upp sin allra b?sta v?n, ?ven om han en g?ng varit ett svin.

[Illustration]
L?VGRODAN.
Han satt p? sin vanliga b?nk i skogen, d? jag kom. Det var tidigt p? morgonen. Naturen var s? ung och frisk som den endast kan vara p? v?ren. Han satt i solen och h?ll sina gamla, litet frusna, h?nder p? k?ppkryckan. Vinterrocken hade han ?nnu inte lagt av trots att vi n?rmade oss juni. Men de tjocka bl? muddarna voro borta.
Jag s?g honom p? avst?nd, d?r jag kom fram?t v?gen och jag t?nkte:
En lycklig gammal herre. S? lycklig en gammal herre kan bli. Gammal milit?r, pensionerad. Ungdomssynderna bakom sig, festerna p? Hasselbacken och ?ven all exercisen p? G?rdet. Det glada livet p? utv?rdshusen ocks? slut. Frukostarna p? gamla Bj?rng?rden d?ruppe p? s?der -- granris p? golvet -- de vackra flickorna -- alla kamraterna -- unga l?jtnanter allesammans. Herregud, den tiden! Nu g?r han om morgnarna i skogen. Tidigare och trognare ?n alla andra. Ser efter att allt ?r i ordning, som det skall vara, pratar med gamla Lund, som st?dar och h?ller snyggt i parken efter alla s?ndagsg?sterna. Och s? har han ekarna, de gamla hundra?riga ekarna, som trotsat alla ?rens h?rda stormar, men som en g?ng skola falla, d? staden v?xt och kommit hitut. N?r den tiden kommer, vill han d?. S? ?r det kr?korna, som f?lja honom mellan k?llan och j?rnv?gen och som han matar med br?d och kakbitar ur en liten p?se. Han ?r djurv?n. Hans tax Lisa ligger begraven h?rute under en gammal gran. Ingen k?nner platsen mer ?n han och Lund -- det ?r f?rbjudet med gravkullar i parken. D? och d? l?gger han en blomma p? graven till minne av den b?sta och trognaste v?nnen.
Denna morgon ?r han tyst och sluten och jag ser att det h?nt n?got. I gr?set ligger en h?rn?l. Han tar upp den, l?gger den i fickan och s?ger:
-- Kvinnorna borde ha h?rn?lar, som inte f?llo ur. H?r ligga tusental av dem p? v?garna och i gr?set. Sen sl?s gr?set, och s? kommer en s?n d?r n?l kanske i magen p? ett djur som ?ter gr?set. Det ?r inte bra med en h?rn?l i magen.
Han blir tyst och s? forts?tter han:
-- Djuren ha det alltid sv?rt. Jag har varit s? ledsen hela dagen i g?r f?r ett djur. Det var bara en liten l?vgroda, en s?dan d?r liten groda, som inte ?r st?rre ?n en nagel. Det var i g?r morse och jag kom ?ver j?rnv?gsbron d?rborta. Den ?r byggd av sten, men mellan stenarna ?r det sm? h?l. Jag har f?rs?kt att fylla de d?r sm? h?len med sand, men den rinner bort, n?r det regnar. I g?r kom jag d?r, och d? s?g jag tv? sm? l?vgrodor, som hoppade p? bron. De skulle tv?rs ?ver den, och jag stannade f?r att inte trampa p? dem. Men den ena blev skr?md, d? hon h?rde mig komma, och hon hoppade rakt ned i ett h?l mellan stenarna. Jag tittade ned i h?let, och jag s?g henne d?rnere, men jag kunde inte hj?lpa henne upp, och hon kunde sj?lv inte komma upp f?r de flata v?ggarna. Jag stack ned min k?pp, men hon fick ingen hj?lp av den. Jag f?rs?kte ocks? med gr?sstr?n, men det gick inte heller. Hon var d?r i h?let och m?ste vara d?r, tills hon dog av sv?lt. Jag kunde inte g?ra n?got f?r henne. Hela min vackra morgon var f?rst?rd f?r den d?r lilla l?vgrodans skull. Till slut m?ste jag g? hem, och jag var mycket ledsen och hela dagen t?nkte jag bara p? grodan. Hon satt d?r i h?let och kunde inte komma upp.
Min hustru m?rkte, att det var n?got som fattades mig, och vid middagen ber?ttade jag henne alltsammans. Hon blev ocks? mycket ledsen, ty hon ?r s? god mot djur. Vi sutto hela kv?llen och bekymrade oss f?r l?vgrodan. Men d? jag g?tt och lagt mig, kom min hustru in till mig och sade:
-- Vi skola inte oroa oss l?ngre f?r l?vgrodan. ?r det f?rsynens mening, att hon skall vara d?r, s? skall hon vara d?r. Vi kunna ingenting g?ra ?t den saken.
Och naturligtvis ?r det s?. Jag kan absolut inte g?ra n?got.
Vi sutto tysta och s? sade jag:
-- Skulle vi inte g? bort och titta, om hon ?r kvar?
Han reste sig och svarade:
-- Nej, nej, p? inga villkor -- jag vill det inte -- det vore ju att tvivla p? f?rsynen! Och det g?r jag inte.
Klockan var ?tta och det ringde till morgonb?n i stadens alla kyrkklockor, de stora och de sm?, alla p? en g?ng. Ett j?rnv?gst?g brusade fram bakom oss rakt under bron, d?r den lilla l?vgrodan satt -- kanh?nda.

[Illustration]
BROMSEN.
Sk?despelaren, den bekante komikern, har kommit till stan och sitter p? Grands veranda och ber?ttar historien om bromsen. Det ?r hans sommarhistoria f?r i ?r och han nedl?gger mycken m?da f?r att f? den s? bra som m?jligt. Han ber?ttar livligt och medryckande, med korta snabba gester och en talande mimik. D? bromsen g?r sin entr¨¦ i ber?ttelsen, h?rmar han djurets surrande l?te -- sssss -- och d? dramat blir som mest sp?nnande, st?r han upp p? golvet och visar med energiska r?relser och gester det olyckliga offrets hj?ltemodiga kamp. Vid ber?ttelsens huvudpunkt, d? sp?nningen ?r som starkast stelnar han pl?tsligt till, st?r rak med stirrande ?gon och faller sedan ihop p? en stol. Effekten ?r storartad.
Ber?ttelsen lyder s? h?r:
Jag har bott i sk?rg?rden i sommar p? en ? mitt i havet. Jag bodde p? ett pensionat och d?r h?nde detta med bromsen. Vi voro r?tt m?nga g?ster i huset, allesammans mycket hyggliga m?nniskor. Sommaren har ju varit s? vacker i ?r, ehuru litet torr, men det ?r nu b?ndernas sak.
En s?dan torr sommar bli bromsarna stora, tunga och feta men dock fullt arbetsf?ra.
P? pensionatet bodde en ?ldre dam. Jag ?lskade henne icke, ty hon f?rargade mig genom sin blotta n?rvaro. Det finns s?dana m?nniskor. Jag hyste en djup motvilja mot denna dam och denna motvilja v?xte till hat d? hon en middag, sannolikt med avsikt, tappade en anjovis i hummers?s p? mina vita flanellbyxor.
Jag l?g vaken den natten och t?nkte p? h?mnd, som varje verklig man g?r, som f?r en anjovis p? sina vita flanellbyxor.
P? morgonen gick jag ut i stallet. D?r stodo m?nga tama djur, som viftade sina svansar och stampade i sina spiltor. En dr?ng gick omkring med en spade och skovlade f?da ?t de goda djuren. Han var en man med ett allvarligt utseende. D? han s?g mig komma, h?lsade han v?nligt god morgon och jag sade:
-- Hur st?r det till med Karlsson i dag? Jag hade n?mligen h?rt, att han varit i staden n?gra dagar f?rut.
Dr?ngen svarade: -- Tack, gott! och jag tillade omedelbart:
-- Kan Karlsson skaffa mig en broms?
-- Skall han vara levande? sade Karlsson.
-- Ja, sade jag, och han skall ligga i en tom t?ndsticksask.
-- Titta in i kv?ll, sade Karlsson. Och fortsatte sitt arbete med den stora skoveln.
P? kv?llen tittade jag in till Karlsson. Det var en vacker, stilla juliafton, sj?n l?g n?stan blank och ekorrarna hoppade muntert fr?n gren till gren och s? vidare.
-- Har Karlsson bromsen? sade jag.
-- Har s?, sade Karlsson. Har s? i l?dan som det skulle vara.
-- ?r han stor och stark?
-- Det ?r den b?sta och st?rsta broms jag sett sedan 1892, men den sommarn var ocks? varmare ?n den h?r. Den bromsen, som jag s?g 1892, slog sig en g?ng ned p? en h?st s? att han, h?sten, blev svankryggig. Den h?r bromsen har jag f?ljt med ?nda sedan i v?ras. Han ?r liksom en bekant till mig och jag skiljes icke g?rna ifr?n honom.
-- Hur mycket kostar han, sade jag.
-- Eftersom det ?nnu icke ?r n?got maximipris p? bromsar, s? s?jer vi v?l en och femti, sade Karlsson och r?ckte mig en t?ndsticksl?da.
-- ?r han bunden, sade jag.
-- Nej, det ?r han inte, men jag andades p? honom i morse, s? han ?r nog liksom lite bed?vad.
Jag tog l?dan, betalade Karlsson, som stod l?nge i stalld?rren och s?g efter mig, d? jag gick. Det var som om han haft sv?rt att skiljas fr?n bromsen.
Jag gick upp p? mitt rum. F?nstret stod ?ppet, men icke en fl?kt r?rde sig. Luften var ljum och stilla. Jag tog upp t?ndsticksl?dan, stack n?gra sm? h?l p? dess ?vre sida, f?r att djuret skulle kunna andas, och d?rp? gick jag till s?ngs.
Dagen d?rp? var en vacker och solvarm dag. Termometern visade ?ver 30 grader och alla pensionatets g?ster gingo strax efter frukosten f?r att bada.
Jag var ensam, ensam med bromsen. Jag tog fram l?dan, som jag satt under en byr?, och ?ppnade den helt f?rsiktigt. Bromsen levde och surrade. Ssss -- sss -- tssss -- tssss.
S? kom middagen, och de timmar som nu f?ljde skall jag aldrig gl?mma.
D?r sutto vid sm?borden alla de celebra personligheterna. D?r var den f?rn?ma konsulinnan och hennes tv? d?ttrar. D?r var revisorn med sin fru och unge son, som flirtade med fr?ken Nilsson, som s?g ut som en manikurist om naglarna -- och d?r var ocks? min dam, hon med anjovisen. Hon gick tv?rs ?ver golvet f?r att h?mta en tallrik. Jag hade v?ntat p? detta ?gonblick. Jag stod bredvid henne, tappade min servett, b?jde mig ned, tog servetten och sl?ppte samtidigt ut bromsen innanf?r kvinnans kjolkant. Det hela gick lika fort, som en motor t?nder om den ?r bra.
S? dr?jde det ett ?gonblick och s? skar ett fasans skri genom luften. Den gamla damen stod med armarna r?tt upp i v?dret, bromsen surrade -- sssssss -- en allm?n panik br?t ut -- ssssssss -- man sprang upp fr?n borden -- sssssss -- man ropade om varandra och ?ver alla h?rdes den ensamma gamla damens g?lla r?st:
-- Ett djur ?r p? mig!!! Ett djur ?r p? mig!!!
Revisorn som varit med d? ett fartyg var n?ra att f?rlisa, st?llde sig p? en stol och ropade:
-- Lugn! Lugn! F?r ut kvinnor och barn! Ssssssss!
Konsulinnan f?rdes ut av kandidaten och fr?ken Nilsson skrek:
-- Ni ska f? se, att det ?r en huggorm! Ni ska f? se, att det ?r den jag m?tte i torsdags ?tta dar! Han s?g f?rskr?cklig ut.
Ssssssss!
-- H?ll ett ?mbar vatten ?ver henne! skrek jag sj?lv. Det lugnar!
Bromsen surrade och damen b?rjade nu gno runt i rummet. Alla veko undan f?r henne. H?gt ropade hon:
-- Jag k?nner honom! Jag k?nner honom!
Pl?tsligt stannade hon och stod alldeles stilla. Bromsen surrade icke l?ngre. ?gonen fingo ett undrande, fr?gande uttryck, hon drog en l?ng djup suck och s? f?ll hon pladask i golvet.
Jag gick ut p? verandan. Nedanf?r l?g viken blek och stilla. Jag t?nde en cigarr och nj?t av naturens stora stillhet. D? kom en ensam man uppf?r trappan till verandan. Han bar en strut i handen. Det var stalldr?ngen. Han stannade mitt framf?r mig och sade s? h?gt, att det h?rdes genom hela huset:
-- H?r har jag en ny broms, men den f?r herrn ge 3 kronor f?r, f?r den ?r dubbelt s? stor som den andra.
Jag l?g i en sj?bod den natten och p? morgonen for jag till stan. Dr?ngen stod p? bryggan, d? b?ten lade ut, och skrek:
-- Ska vi s?ja tv? och femti? Sista pris! Med l?da till! Ett f?r allt! De ? gott pris!
D? sk?despelaren slutat sin ber?ttelse och sjunkit ned i stolen, s?ger n?gon:
-- Hur gick det med den gamla damen?
-- Jag tror, s?ger ber?ttaren, att hon dog -- av skam.

[Illustration]
CHAPMANS MORMOR.
Chapman ?r v?r tax. Men han ?r ingen m?rkv?rdig tax utom det att han har ett spaderess under svansen, men det har ju alla ?kta taxar. Det ?r s? att s?ga deras adelsm?rke. Men han ?r en fin och v?luppfostrad tax. Och han ?r ocks? en god jakthund, ehuru vi ha s? f? tillf?llen att anv?nda honom till det. Det finns s? f? vilda djur i den stadsdel d?r vi bo. Men p? landet har han jagat b?de hare och r?v och en g?ng ute i sk?rg?rden har man g?tt med honom p? ?lg och det gick bra.
Ingen har egentligen f?st sig vid Chapman. Han h?r ju till familjen, men han ?r inte m?rkv?rdigare ?n de andra -- utom det d?r med spaderesset f?rst?s.
Men s? en dag h?nder det n?got som g?r Chapman med ett slag till n?got alldeles s?rskilt m?rkv?rdigt.
Det kommer en ung fru p? bes?k och d? hon f?r se Chapman s?ger hon:
-- ?, ?r det han! T?nk, jag k?nde hans mor.
Ingen av oss har t?nkt p? Chapmans mor. Vi ha inte ens vetat att han haft en mor.
-- Det var en mycket fin tax, s?ger den unga frun. Hon var alldeles brun ?ver hela kroppen. Hon tillh?rde greve Lewenhaupt. Ni k?nna v?l Lewenhaupts taxar?
Alla k?nna vi naturligtvis Lewenhaupts taxar. Det m?ste man ju g?ra. Och g?r man det inte, b?r man inte tala om det.
-- Och n?r jag t?nker n?rmare efter, forts?tter den unga frun, s? k?nner jag ocks? Chapmans mormor. Hon var en av de allra vackraste taxar jag sett. Hon var ocks? alldeles brun ?ver hela kroppen och hon tillh?rde Hennes Majest?t Drottningen av Danmark. Men hon bet f?r s? dom m?ste skjuta henne.
Det blev alldeles tyst och nu f?rst? vi vad som h?nt oss. Vi ha i v?rt hus en varelse som haft en mormor som varit vid hovet! Som g?tt i slottets salar och kanske f?tt socker av riktiga prinsar och prinsessor, kanske av konungar och kejsare! Och ?ttlingen till denna h?ga varelse g?r h?r omkring oss som en helt vanlig tax, visserligen med ett spaderess d?r det skall sitta men ?nd? -- och denna varelse f?r ?ta ur en blecksk?l i ett k?k och ligga i en korg i en tambur och ha till t?cke en gammal uttj?nt aftonkappa!
D? den unga frun g?tt, g? vi allesammans ut och titta p? Chapman d?r han ligger i korgen. Ingen f?r?ndring. Han ?r fortfarande lika enkel och v?nlig i sitt s?tt. R?r litet p? svansen och ser p? oss med sin vanliga litet tr?tta v?rldsmannablick. Jag l?gger p? honom aftonkappan och vi dra oss diskret tillbaka.
Men Anna-Clara, som nu ?r 8 ?r, kan inte gl?mma detta med Chapman. D? och d? smyger hon sig till honom och ser p? honom och klappar honom p? huvudet. Inte som f?rr, s? d?r i f?rbig?ende, utan mera v?rdnadsfullt och underd?nigt.
P? middagen tar hon honom i koppel och g?r ut med honom runt kvarteret. Och d? hon kommer utanf?r hyrkuskverket, tr?ffar hon alla barnen fr?n huset bredvid och hon ber?ttar f?r dem om Chapmans underbara mormor. De st? i en vid ring och h?ra p? med ?ppna munnar. Och d? Anna-Clara g?r, f?lja de henne med stora, beundrande blickar.
P? kv?llen, d? Anna-Clara g?tt och lagt sig, ligger hon stilla och t?nker som barn bruka innan de somna. S? s?ger hon:
-- Min mormor ?r inte s? fin som Chapmans mormor, f?r hon har inte varit hos Hennes Majest?t Drottningen av Danmark.
-- Nej, s?ger jag, hon ?r inte s? fin.
Det blir tyst och s? forts?tter Anna-Clara:
-- Men min mormor har aldrig bitit n?gra f?r.
-- Nej, s?ger jag, det har hon aldrig, efter vad jag vet, men s? beh?ver vi heller inte skjuta henne och det ?r ju en god sak.
Anna-Clara t?nker en stund och s? forts?tter hon:
-- Det tror jag heller inte att n?gon skulle v?ga!
D? s?ger jag god natt och sov nu, ty det ?r inte bra f?r ett litet barn att ligga och t?nka och prata f?r mycket i s?ngen om kv?llarna.
[Illustration]

[Illustration]
KIDNEY AND BACON.
Det var en vacker dag. V?ren hade nyss kommit. M?nniskorna k?nde sig l?ttare och b?ttre d?r de str?mmade fram i solskenet p? den breda trottoaren. Klockan var ett -- det var min lunchtid och jag gick in p? den stora restaurangen i h?rnet vid torget.
Det hade g?tt r?tt l?ng tid sedan jag sist var h?r, men allting var sig likt. Den stora, ljusa matsalen var fullsatt med unga herrar med frisk aptit, solen l?g in genom de stora f?nstren, lyste mot det vita bordslinnet och br?ts mot glasen och bordssilvret. Jag fick ett ensamt litet bord och en ung flicka r?ckte mig en matsedel.
D?r fanns m?nga r?tter, jag gled igenom dem alla och s? stannade jag vid Kidney and bacon. ?, t?nkte jag, det ?r njure med fl?sk, det kan vara mycket bra. Just nu vill jag ha det!
Jag best?llde Kidney and bacon.
Den unga uppasserskan f?rsvann och om en stund kom hon tillbaka med min mat. Den l?g mycket n?tt och vackert serverad i en silverkarott och var k?ttbullar med potatis.
Jag s?g p? den unga flickan. Hennes ansikte sade mig ingenting. Hon st?llde karotten p? bordet och f?rsvann.
Jag t?nkte: hon har missuppfattat min best?llning. N?gon annan har f?tt Kidney and bacon och jag har f?tt k?ttbullar. Men s? ?r det ju ofta i livet. N?r f? vi det vi ?nska? Och huru ofta h?nder det icke att just det vi ?nska sk?nker oss besvikelse n?r vi f? det. Makterna leda v?ra ?den. Det var best?mt att jag denna dag skulle ?ta k?ttbullar och jag gjorde det. De voro f?r resten utm?rkta.
D? jag ?tit, knackade jag f?r att f? betala och d? flickan kom sade jag:
-- Det var utm?rkta k?ttbullar. ?ro de alltid s? bra?
Hennes ansikte lystes upp helt svagt -- tiderna ge icke anledning till alltf?r stora gl?djeyttringar -- och hon svarade:
-- Vi ?ro k?nda f?r att ha utm?rkta k?ttbullar.
S? betalade jag och gick.
Dagen d?rp? var ocks? en dag. V?ren levde ?nnu och solen lyste som i g?r. Det blev ?ter lunchdags och ?ter ledde min v?g till den stora restaurangen i h?rnet vid torget. Jag gick in och fick samma bord som dagen f?rut.
Flickan fr?n i g?r kom strax till mig och r?ckte mig matsedeln. D?r stodo m?nga goda r?tter och d?r stod som i g?r Kidney and bacon. Jag t?nkte: det ?r en st?ende r?tt p? denna restaurang, det ?r st?llets specialitet. I g?r fick jag den ej. ?det ville k?ttbullar -- l?t oss se hur det g?r i dag!
Och s? best?llde jag Kidney and bacon.
Det gick en stund. Runtom mig sorlade publiken och ute p? gatan h?rde jag kolport?rerna ropa ut tidningarnas stora nyheter. Sp?rvagnarna rullade. Och ?ver alltsammans lyste v?rens vackra sol.
Uppasserskan kom med min r?tt. Den l?g, som i g?r, i en vacker karott av silver och det var k?ttbullar med potatis, som i g?r. Hon st?llde karotten p? bordet och f?rsvann.
Och jag t?nkte: Visserligen ligga vi helt och h?llet i h?nderna p? makterna. De kunna husera med oss hur de vilja. Men det b?r finnas en gr?ns. Vi b?ra sj?lva ha n?got att s?ga. Det duger inte att t?nka: F?rsynen ?r sysslol?s -- l?t den f? arbeta! S?dant kan misslyckas. Men i dag driver makterna med mig. Det kan inte till?tas. Jag ?r en fri man. Jag vill best?mma sj?lv ?ver min lunch.
En hovm?stare gick f?rbi. Jag knackade och han kom, artigt bugande.
-- F?rl?t, sade jag, Kidney and bacon ?r det icke l?ngre njure och fl?sk?
-- Jo, naturligtvis, sade hovm?staren.
-- Det kan aldrig vara k?ttbullar?
-- Nej, inte h?r. Vi ha Kidney and bacon.
-- D? har h?r skett ett misstag, sade jag. Jag har best?llt Kidney and bacon och jag har f?tt k?ttbullar. K?ttbullar ?r ocks? mycket bra, framf?r allt p? denna restaurang, men jag har icke best?llt dem. Hovm?starens ansikte blev mycket allvarligt. Han s?g p? min karott som var av silver, tog den och f?rsvann. P? v?gen m?tte han den unga uppasserskan och jag s?g att han talade vid henne. Jag f?rstod att han gr?lade och jag ?ngrade genast vad jag gjort.
Jag t?nkte: Nu ?r konflikten f?rdig. Du har tryckt p? knappen. H?ndelserna rulla upp sig och makterna f?rbereda sin h?mnd.
Om en stund kom den unga uppasserskan. Hon var mycket allvarlig. Jag s?g att hon hatade mig. P? bordet, framf?r mig, satte hon ett fat, ?ven det av silver, och p? det l?g Kidney and bacon.
Det gick ett ?r. Livet gav och tog. Riken st?rtades och troner f?llo. Det var ?ter v?r. Solen sken som f?rr p? str?mmen av m?nniskor som gled fram p? den breda gatan. Och ?ter var det lunchdags. Och ?ter stod jag utanf?r den stora restaurangen vid torget. Jag gick in och jag fick mitt samma bord som f?rra v?ren. Jag satt mitt bland de unga ?tande herrarna och flickan fr?n i fjol stod ?ter vid mitt bord. Hon r?ckte mig matsedeln och jag s?g p? hennes blick att hon k?nde igen mig.
Det ?r mannen som skall ha Kidney and bacon, t?nkte hon -- Kidney and bacon, Kidney and bacon -- det m?ste jag komma ih?g!
D?r fanns m?nga r?tter p? matsedeln och d?r fanns k?ttbullar med potatis. Jag best?llde k?ttbullar.
Flickan s?g p? mig ett ?gonblick. I hennes ?gon l?g undran och tvivel. S? gick hon. Och om en stund var hon tillbaka med ett fat av silver och p? det fatet l?g Kidney and bacon.
D?rute p? torget rullade sp?rvagnarna, skreko kolport?rerna och lyste v?rsolen.
Jag ?t min njure och mitt fl?sk och d? jag betalade, sade jag till den unga uppasserskan:
-- I dag voro k?ttbullarna alldeles utm?rkta. ?ro de alltid s? bra?
-- Ja, svarade hon, vi ?ro k?nda f?r v?ra utm?rkta k?ttbullar. Det ?r v?r specialitet.
Men jag t?nkte: huru litet f?rm? vi h?r i v?rlden. Huru sm? och svaga ?ro vi icke. Och n?r skola vi ?ntligen l?ra oss f?rst? att n?r makterna ?nska att vi skola ?ta k?ttbullar, s? skola vi icke best?lla Kidney and bacon eller tv?rtom. Huru outrannsaklig ?r icke F?rsynen!

[Illustration]
FJ?RDE MAN.
Det var en s?dan dag -- solen hade b?rjat v?rma och sommaren var p? v?g. Det var en s?dan dag, d? man l?mnar sitt arbete och g?r ut p? gatorna och torgen.
S? kom jag till den stora parken, d?r blommorna v?xa i rabatter och d?r barnen leka i stora sandh?gar. Jag satte mig p? ett s?te mitt i solen och ritade i sanden med min k?pp som m?nniskor g?ra som ?ro lata och icke besv?rade av tr?ngande g?rom?l. Jag ritade en halvcirkel, runt om mina f?tter. Sen ritade jag en halvcirkel utanf?r den f?rsta och s? kom John.
-- Inte f?r man sitta p? s?ten i parker, sade han och s?g p? mig bestraffande. S?tena ?ro till f?r fulla personer och pigor fr?n landet.
-- Du har alldeles r?tt, sade jag. Alldeles r?tt, men s? h?r p? v?ren vet man ju inte vad man g?r. Men om du s?tter dig h?r bredvid, ser det ut som om vi hade n?got viktigt att tala om och d? kanske allm?nheten f?rl?ter oss.
John satte sig och sade:
-- I g?r var jag med om n?got besynnerligt. Tor och Bertil voro hemma hos mig f?r att f? en liten poker. Ernst var ocks? bjuden men han kom inte, m?ste resa och revidera i n?gon bank. N?, vi voro bara tre och det var pinsamt. Det ?r pinsamt att spela poker p? tre man. Spelet blir inte balanserat.
-- Man kan ju ta bort en del kort, sade jag, som ocks? spelat poker d? jag var ung.
-- Ta ut! Vi togo bort till och med femmorna, men det ?r ju det som f?rrycker spelet. Joker hade vi ocks?.
-- Du sa att du var med om n?got besynnerligt?
-- Ja, vi hade spelat ungef?r en timme, d? vi pl?tsligt slutade upp med n?gra jackpottar och togo en grogg i st?llet. D? ringde det p? tamburklockan och Tor sprang och ?ppnade. Kristin hade g?tt ned efter sodavatten och jag kom mig icke f?r.
Det dr?jde innan Tor kom igen. Men s? kom han och vi fr?gade:
-- Vem var det?
Tor vinkade ?t mig och vi gingo ut i tamburen, l?mnande Bertil ensam. I tamburen stod en sluskigt kl?dd herre med en sorts portf?lj under armen.
-- Herr S?derberg, sade Tor och vi bockade oss f?r varandra. S?derberg ?r en gammal v?n till mig, vi ?ro skolkamrater, sade Tor, och nu kom han hit i kv?ll f?r att s?lja n?gra vykort, det har g?tt d?ligt f?r honom.
Jag k?nde i fickan efter min portmonn? -- n?ja, ett par vykort kunde man ju k?pa, d? det var Tors gamla skolkamrat. Jag tittade p? karn. Han var trasig och smutsig och orakad och oklippt och jag inbillade mig att han luktade sprit. Man vill g?rna att illa kl?dda personer skola lukta sprit. Men hans ?gon voro kloka och klara. Kanske var det bara en tillf?llig olycka som kunde repareras -- re-pareras -- repareras -- jag upprepade ordet f?r mig sj?lv tills id¨¦n kom: om vi skulle kl? upp S?derberg, raka honom och frisera honom och ha honom till fj?rde man!
-- F?rl?t, herr S?derberg, sade jag, spelar herr S?derberg poker? Vi ?ro bara tre i kv?ll och beh?va en fj?rde man. Ni gjorde oss en tj?nst, om ni vore med.
Herr S?derberg s?g p? mig med f?rv?ning i sitt ov?rdade ansikte, s? sade han:
-- Poker har jag spelat mycket b?de h?r och i Amerika, men jag har inga pengar och som jag ?r kl?dd --
-- Den saken ordna vi, om ni till?ter.
Jag tog ifr?n herr S?derberg hans portf?lj och tog in honom sj?lv i min s?ngkammare. Vi badade honom inte, s? l?ngt gingo vi inte, men vi kl?dde om honom i en av mina b?ttre kostymer och vi rakade honom. D? han var f?rdig s?g han n?stan elegant ut. Han gick fram och tillbaka p? golvet och man m?rkte att han trivdes i sin nya form. Tor bj?d honom en cigarrett och i detsamma ?ppnade Bertil d?rren och fr?gade om han fick g? hem. Han hade tr?ttnat p? ensamheten.
Jag presenterade herr S?derberg, en gammal v?n till mig och Tor, och vi ?terv?nde till r?krummet.
-- Riktiga chips! sade S?derberg och tog en n?ve pokermarker mellan fingrarna. Precis som i Amerika. Hur h?g max spelar herrarna? Tor s?g p? mig och vi sm?logo!
-- Fem kronor, sade jag. Jag sade det p? sk?mt, men S?derberg svarade:
-- K?r till!
Och s? satte vi oss ned och spelade. Det ?r nu s? med poker i en del hus att man inte beh?ver kontanter f?rr?n man g?r upp, men d? beh?ver man vanligen. S?derberg kunde allts? spela med markerna till dess.
Och han spelade. Vi m?rkte snart att vi f?tt ?ver oss en karl som kunde spelet. Han var f?dd med kort i h?nderna som amerikanarna s?ger. Han vann. Han kunde alla knep och han kunde dem p? r?tta st?llen. Han bluffade och han ?kade -- alltid i r?tt ordning. Han r?kte cigarrer och han drack whisky, men m?ttligt som en gentleman. Vi spelade halva natten och d? vi kommo till de oundvikliga jackpottarna hade S?derberg vunnit 400 kronor, 300 av mig och 100 av Bertil, som lade bort titlarna med honom vid tretiden. Han hette Karl i f?rnamn.
-- Fick han tillbaka sina vykort d? han gick? sade jag.
-- Vi talade inte om dem. Och inte om de gamla kl?derna heller.
Han telefonerade efter en bil och gjorde s?llskap med Tor. Sen har jag inte sett dem.
Var det inte en besynnerlig historia? Har du n?nsin varit med om n?got liknande?
-- Inte precis, sade jag, men f?rlorat p? poker har jag. ?ver huvud ?r det v?l likgiltigt vem man f?rlorar till.
Vi sutto tysta och s? sade John:
-- Ja, jag blev alldeles pank p? det d?r -- kan du l?na mig hundra kronor till i morgon?
Jag ritade med min k?pp en tredje halvcirkel utanf?r de b?gge andra och s? sade jag:
-- Under flera ?r tr?ffade jag p? gatorna tv? herrar, som inte k?nde varandra, men som hade ett gemensamt intresse som g?llde mig. Den ene ville l?na 10 ?re till ett frim?rke f?r att svara p? en annons om en plats, den andre ville ha 20 ?re f?r att g? och raka sig, han skulle ocks? s?ka en plats.
Jag l?nade dem flera g?nger 10 ?re och 20 ?re, men d? jag m?rkte att de aldrig fingo n?gra platser, slutade jag upp. Hundra kronor tycker jag ?r litet f?r mycket p? en g?ng. Vill du inte ta 10 ?re?
John reste sig, s?g mig rakt i ?gonen och sade med r?tt fast st?mma:
-- Du ?r en f?hund!
-- H?lsa herr S?derberg, sade jag och ritade en fj?rde cirkel utanf?r de 3 andra, ty det var en s?dan dag, d? en lat m?nniska, som icke har n?gra viktiga g?rom?l, icke kan g?ra n?got annat.
[Illustration]

[Illustration]
EN JULBER?TTELSE.
Det var en g?ng en f?rfattare, som satt vid sitt skrivbord och t?nkte. Han hade nyss f?tt en best?llning p? en julber?ttelse och han satt och t?nkte ?ver vad han skulle skriva om.
Det var i slutet av oktober. H?stregnet hade b?rjat och himlen var gr? och mulen. F?rfattaren s?g ut genom f?nstret. Han s?g ?ver en stor sl?tt ?nda bort till en vik av ett stort vatten. Sl?ttens gr?s var ?nnu gr?nt men vattnet d?rborta var gr?tt av regn och dimma.
Jul, t?nkte f?rfattaren. Jul -- skall det bli jul i ?r ocks?? Jul med sn? och granar och barnagl?dje och allt det andra som h?r till.
Det ?r m?jligt, t?nkte han vidare, att man drar in julen i ?r s?som man dragit in s? mycket annat. Man drar in den alldeles som en ?verfl?dig h?llplats vid sp?rv?gen. Eller ocks? s?tter man den p? kort: en halv jul eller bara en kvarts jul per individ. Och s? tills?tter man en extra julkommission med m?nga ov?nliga tj?nstem?n, som ta emot den stackars allm?nheten.
D?r kommer en liten gosse och han fr?gar:
-- Blir det n?gon jul i ?r? F?r vi n?gon gr?t i ?r och n?gra julklappar? F?r vi n?gon gran med konfekt och vackra ljus i?
D?r kommer en gammal kvinna. Hon ?r t?rd och tunn av n?d och sv?lt:
-- Det var s? l?nge sedan jag firade jul. Jag minns det knappt. Det ?r bara i dr?mmen jag ser den lilla kyrkan lysa till ottes?ngen. Jag h?r h?starnas bj?llror klinga och k?nner den goda doften av det f?rska br?det och ser barnens ?gon str?la. Blir det n?gon jul i ?r?
-- Nej, s?ger kommissionens tj?nstem?n, vet ni inte av att det ?r krig ute i v?rlden och att vi alla m?ste leva p? surrogat tills det blir fred igen.
-- Finns det n?got surrogat f?r julen, ropar en ung man med h?n i r?sten. Ge mig ett kilo att ta hem till familjen! Eller ha kanske jobbarna k?pt upp det med!
-- Surrogat f?r julen, t?nker f?rfattaren, det ?r ingen dum id¨¦. Man skulle kunna g?ra en julber?ttelse p? det. I sj?lva verket ?r julber?ttelsen ett surrogat f?r julen. Om jag skulle skriva en s?dan, en riktigt god och vacker julber?ttelse som kom alla m?nniskor att gl?mma att den gamla goda julen icke mera finns till.
F?rfattaren fyllde sin reservoarpenna, tog fram ett block papper och skulle just b?rja sitt arbete, d? d?rren sakta ?ppnades och en herre kom in. Han gick lugnt fram och satte sig vid skrivbordet mitt emot f?rfattaren och sade:
-- Du ?r en gammal humbug!
-- ?, inte s? v?rst gammal, sade f?rfattaren.
-- Jo, nu f?r tiden d? allt g?r s? fort, ?r du gammal, som humbug.
-- Vem ?r ni, sade f?rfattaren. Jag kan inte p?minna mig att vi tr?ffats f?rr.
-- Nej, det ?r r?tt l?ngesedan, sade mannen och sm?log. Du har inte beh?vt mig -- det har g?tt bra ?nd?. Men nu beh?ver du ett varningens ord. Jag hoppas att jag kommer i tid f?r att hindra dig fr?n en h?gf?rdig tanke -- att ge m?nniskorna ett surrogat f?r julen med din enkla barnsliga julber?ttelse.
-- Jag har inte skrivit den ?n.
-- N?, gudskelov, l?t d? bli. M?nniskorna beh?va ingen jul -- tycker du att det ?r r?tt att fira jul mitt i j?mmern fr?n blodiga f?lt och m?rka skyttegravar. Tror du att det g?r att st?nga ute d?net och larmet fr?n kanoner och granater.
F?rfattaren reste sig och sade:
-- Ni upptar min tid, jag har br?ttom, s?g fort vem ni ?r.
Den bes?kande sm?log:
-- Min fader var Klokheten och min moder var det Praktiska F?rst?ndet och sj?lv ?r jag Tidens barn. Det l?ter underligt men kanske du f?rst?r vad jag menar. Jag skall ge dig goda r?d:
-- K?p livsmedel och s?lj och tag dubbelt betalt. L?gg p? lager. Smuggla varor och lura staten och tj?na pengar s? beh?ver du ingen jul. Och l?r du andra m?nniskor att g?ra detsamma s? beh?va de heller ingen jul. T?nk, att det ?nnu finns s? sentimentala idioter som du! Tror du att det g?r att dansa kring en karbidlampa och tro att det ?r en julgran. Det ?r n?got i den v?gen du f?rs?ker inbilla m?nskligheten genom din dumma julber?ttelse. Var nu klok och f?rnuftig f?r en g?ngs skull. Jag kan ge dig adressen p? ett st?lle d?r du kan f? k?pa prima gr?ns?pa s? billigt att du i morgon kan s?lja den f?r det tredubbla.
F?rfattaren gick bort till d?rren f?r att t?nda det elektriska ljuset och d? han kom tillbaka var den fr?mmande borta.
S? besynnerligt, t?nkte f?rfattaren. Skulle det inte l?ngre finnas n?gon mening med julen? ?r alltsammans bara pengar och aff?rer --
D? h?rde han steg i rummet utanf?r, sm? korta, snabba steg och han h?rde strax vem det var som kom.
En liten flicka stod p? tr?skeln och s?g p? honom med nyfikna bl? ?gon.
-- Vad sitter du och t?nker p?, sade hon.
-- Jag sitter och t?nker p? julen, sade f?rfattaren till den lilla flickan som var hans dotter. Tror du att det blir n?gon jul i ?r?
Den lilla flickan st?ngde d?rren mycket f?rsiktigt, sm?g sig p? t? fram till fadern och viskade:
-- Om du lovar riktigt s?kert att inte s?ga n?got f?r n?gon s? skall jag tala om vad jag vet att du f?r av mamma -- det ?r en s?dan f?rf?rligt fin sak som hon sytt p? hela sommaren fast du inte sett det! Och jag vet vad Karl-Axel skall f? och vad Anne-Marie skall f? och jag vet att jag tror att jag f?r en sak som jag f?rf?rligt g?rna vill ha -- ?, om det vore jul nu riktigt snart!
-- S?g mig en sak, sade fadern, om du hade ett stort, stort fat med gr?ns?pa, riktigt fin gr?ns?pa, som du kunde s?lja och f?rtj?na f?rf?rligt mycket pengar p?, skulle du inte vilja ha den s?pan i st?llet f?r julen?
Flickan s?g p? fadern och s? svarade hon:
-- Vad pratar du f?r dumheter?! Jag vill bara ha julen, precis som den skall vara, riktiga julen! F?rst?r du inte det?
-- Det ?r bra, sade f?rfattaren. Och s? t?nkte han: Det beh?vs intet surrogat f?r julen. Hennes existens ?r s?kerst?lld. Hon kommer i egen h?g person -- till dem som f?rst? att ta emot henne.
1917.

[Illustration]
FARBROR TEOD?R.
D? jag var liten var jag en mycket sn?ll gosse. Jag var d?rf?r mycket hatad och f?raktad av mina j?mn?riga kamrater, vilkas goda f?r?ldrar aldrig tr?ttnade att s?ga:
-- Se s? sn?ll den gossen ?r! S? skulle ni ocks? f?rs?ka vara, s? fingo vi f?r?ldrar litet gl?dje av er!
Jag var ett verkligt dygdem?nster ?nda tills jag blev 13 ?r. D? intr?ffade en v?ndpunkt i mitt liv. V?ndpunkten l?g p? den lilla vackra Mariagatan p? S?der. D?r m?tte mig en dag p? trottoaren en pojke som jag aldrig sett, varken f?rr eller senare. Han kom rakt fram till mig, stannade, s?g mig i ansiktet och sade:
-- Det ?r ju du som ?r en ?ngel!
D?rp? tog han mig i kragen med b?gge h?nderna och gav mig en dansk skalle s? att n?san sprang i blod och blev sned, vilket den varit allt sedan.
Jag f?rstod nu att det icke passade sig f?r en pojke att vara ett dygdem?nster och dagen d?rp? startade jag h?ndelsen med ringledningen och Farbror Teod?r.
Farbror Teod?r var portvakt i ett hus som vi passerade d? vi gingo hem fr?n skolan. Porten till Farbror Teod?rs hus ?ppnades sedan man tryckt p? en elektrisk ringknapp. Farbror Teod?r h?rde ringningen och s? ?ppnade han porten. Mina kamrater brukade ringa och s? fort springa om h?rnet av huset. N?r portvakten kom ut f?r att se efter vad ringningen betydde skreko de alla p? en g?ng:
Farbror Teod?r! Gott nytt ?r! Ont i dina t?r!
Detta sk?mt hade aldrig tilltalat mig, ty portvakten var en ?ldre man och jag var l?rd att respektera ?lderdomen. Dessutom tyckte jag att det var ol?mpligt att ?nska gott nytt ?r i september eller fram p? v?rsidan.
Men dagen efter den danska skallen p? Mariagatan hade jag en annan mening. D? pojkarna skulle trycka p? knappen sade jag:
-- Jag vet ett s?tt som ?r b?ttre! Pass p? ska ni f? se!
Och s? tog jag upp ur fickan en kork, tryckte fast den mot ringknappen s? att ringningen blev permanent och s? sprang jag.
Farbror Teod?r kom utrusande, fann gatan tom, svor och f?rbannade och drog sig slutligen tillbaka till sitt lilla rum. Men, d? han kom in, ringde klockan igen (den ringde i ett str?ck men det f?rstod inte Teod?r) och s? bar det av ut p? gatan igen. Ingen d?r! Nya eder och f?rbannelser ?ver rackarlymlarna och s? sm?ningom ?tert?g till portvaktsrummet. D?r ringde klockan allt fortfarande! Ut p? gatan igen! S? h?llo vi Teod?r l?pande en dryg halvtimme tills han slutligen uppt?ckte tricket med korken. Dagen d?rp? s?kte han f?nga oss med list. Han stod g?md i porten och sprang ut d? vi kommit f?rbi. Jag var sist. Och jag sprang som f?r livet. Jag var ovan vid pojkstreck, jag h?rde den gamle mannens skrik och eder bakom mig och jag k?nde hur hj?rtat bultade och slog i br?stet. Han kom mig allt n?rmare. Han skrek: -- Tag fast! Tag fast! Men d? kom en m?jlighet till r?ddning. En port stod ?ppen: jag sprang in och upp f?r trapporna. Jag sprang fortare i trappor ?n Teod?r. Jag sprang en trappa, tv?, tre, fyra och v?l d?r ringde jag p? n?rmaste d?rr. En jungfru ?ppnade. Jag gled in i tamburen. Det var en hygglig familj jag r?kat in i. Man satt till bords i matsalen och ?t middag. Jungfrun steg in och sade:
-- Det ?r en pojke d?rute som vill vara h?r. Han s?ger, att han ?r f?rf?ljd av en galning, som rusar efter honom p? gatorna!
Hela familjen reste sig fr?n bordet och kom ut till mig. Jag satt p? galoschhyllan och tiggde och bad:
-- Sn?lla, goda m?nniskor, l?t mig stanna h?r en liten stund, s? att han inte f?r tag i mig. Han ?r alldeles galen!
-- Lugna dig min lilla gosse, sade familjefadern, h?r kommer ingen att g?ra dig n?got ont, det lovar jag!
Och s? tog man mig in i v?ningen och gav mig ett ?pple och en kaka och i detsamma ringde det p? d?rren!
-- Det ?r han, det ?r han, sn?lla, ?dla herrskapet, sl?pp inte in honom! Han d?dar mig!
Jungfrun gick och ?ppnade och jag h?rde Farbror Teod?r skrika:
-- ?r han h?r den lymmeln?! Jag m?ste ha tag i honom om jag ocks? ska stupa d?r jag st?r. Undan d?r! Han m?ste vara h?r!
D? steg familjefadern fram. Han var en stor, stark karl. Han tog Teod?r i kragen och kastade ikull honom p? golvet i tamburen i det han ropade till familjen:
-- Spring ned p? gatan efter en polis! Den h?r tosingen m?ste sp?rras in!
D? gled jag stilla in i v?ningen genom alla rummen ut i k?ket och ned k?ksv?gen.
Sedan ringde vi inte vidare p? Farbror Teod?rs port. Man b?r inte utmana ?det och en pojkes fantasi f?r icke arbeta f?r ensidigt.
Stockholmspojken f?r leka p? en g?rd bredvid soptunnorna eller p? en kyrkog?rd mellan gravarna, men tro icke d?rf?r att hans liv ?r dystrare och tyngre ?n lantpojkens vid hagen, b?cken och den gr?na ?ngen. Hur m?nga ?ventyr g?mmer icke en port, en vind, en genomg?ng eller en k?llare! Vilka strider ha icke utk?mpats p? Maria kyrkog?rd och gatorna d?romkring! Hur m?nga p?ron snattades icke p? g?rden till slottet vid S:t Paulsgatan -- de h?rligaste franska p?ron, stora som barnhuvuden, skulle inte kunna f? mig att gl?mma min barndoms stulna sura kart, dolda i en trasig ficka och tuggade i ensamheten i en portg?ng eller f?rstuga.
Vintern var en h?rlig tid! Med sn? och is och jumpning. Jag beklagar nutidens Stockholmspojkar. De f? icke jumpa, hoppa p? isstyckena vid M?larkajen, st? i iskallt vatten till fotkn?larna och se en arg poliskonstapel p? kajen.
En v?rdag jumpade jag vid S?der M?larstrand. Isstycket delade sig pl?tsligt i tv? stycken. N?r jag n?got senare hemf?rts av en ?ldre, obekant dam och en n?got mera bekant poliskonstapel delade sig ?ven min faders rotting i flera stycken.
-- -- --
Dyfverman hette han. Dyfverman. Han var bildhuggare och gjorde sn?grupper ?t stockholmarna, stora, vackra grupper som visades mot en billig avgift f?r v?lg?rande ?ndam?l. Dyfverman gjorde en vinter Barmh?rtigheten. Den stod vid Nybroviken och f?rest?llde en kvinna med ett litet barn p? armen. Omkring det hela var rest ett plank och en afton stod jag utanf?r det planket. Det var en stj?rnklar kv?ll, ungdomen ?kte skridsko p? Nybroviken och sl?darna -- ack, sl?darna! -- kilade ut?t Djurg?rden. K?llaren Flaggens f?nster lyste -- jag tog en sn?boll, kramade den h?rd och fast och kastade den ?ver planket till sn?gruppen. Sn?bollen tr?ffade Barmh?rtigheten mitt i planeten s? att huvudet f?ll av. -- -- --
Min barndomstid hade sina stunder av sp?nning och fr?jd, men jag vill ?nd? icke ha den tillbaka. D?r fanns s? mycket annat.
Dyfverman gjorde ett nytt huvud ?t Barmh?rtigheten. Han var en god m?nniska.

[Illustration]
EN ALLVARLIG HISTORIA.
Nu skall jag ber?tta f?r er en historia om en man, som blev djupt olycklig d?rf?r att han m?tte en kvinna.
-- Ack, det ?r en gammal historia, s?ger den noggranne l?saren.
Visst ?r det en gammal historia, men dock evigt ny och ung.
Och nu ska ni f? h?ra:
Klockan hade nyss slagit 8 i Hedvig Eleonora och jag gick p? trottoaren fram och tillbaka och v?ntade p? D. Jag hade v?ntat en hel kvart och blev allt ondare f?r var minut som gick.
Det finns bara en punktlig m?nniska, t?nkte jag, och det ?r jag sj?lv. Alla mina v?nner ?ro opunktliga, jag skall aldrig st?mma m?te med dem vidare.
-- Det ?r gott och v?l, s?ger l?saren, men n?r m?tte ni kvinnan, som gjorde er s? djupt olycklig? Vi ha inte tid med n?gra l?nga f?rspel och preludier.
Till att b?rja med var det inte jag, som m?tte kvinnan, och allts? inte heller jag, som blev djupt olycklig. Denna ber?ttelse m?ste ber?ttas i denna ton och takt.
D? jag allts? g?tt p? trottoaren i ytterligare 10 minuter, ?ppnades pl?tsligt en d?rr med glasruta. Denna d?rr ledde in till en restaurang, ett litet kaf¨¦, som jag m?nga g?nger passerat, men aldrig bes?kt. Det ?r mycket s?llan jag numera g?r p? kaf¨¦er. Jag finner ingen gl?dje p? s?dana st?llen.
-- Var det mannen, som m?tte kvinnan, som gjorde honom djupt olycklig, som kom ut genom glasd?rren? fr?gar nu den ivrige l?saren.
Nej, mannen, som kom ut, var en revisor i poststyrelsen. Han spelar ingen roll i denna ber?ttelse. Han endast kom ut genom en d?rr och f?rsvann sedan ur dramat.
Jag s?g p? klockan och s? t?nkte jag:
-- Jag g?r in p? kaf¨¦et och s?tter mig vid f?nstret, s? kan jag se, om D. kommer. Jag kan d? l?ta honom g? en stund utanf?r och m?jligen k?nna samvetskval ?ver att han l?tit mig v?nta s? l?nge.
Jag gick in genom glasd?rren. En rockvaktm?stare tog emot min rock och hatt och h?ngde alltsammans p? 2 h?ngare, hatten ?verst och rocken inunder.
D?rp? gick jag in i kaf¨¦et. D?r var f?rst ett litet rum, d?r voro alla bord upptagna, och jag fortsatte d?rf?r till n?sta avdelning. D?r var en soffa ledig vid f?nstret, och jag satte mig d?r.
Tobaksr?ken h?ngde tung i luften, och vid borden sutto idel ensamma m?nniskor. Vid bordet bredvid mitt under en stor, f?rgylld spegel satt en gammal herre med ena benet under sig. I handen h?ll han en pincen¨¦, som han v?nde upp och ned, allt under det han nickade med huvudet. Ibland r?rde han ocks? l?pparna som om han sade n?got, men ingen h?rde vad det var.
I soffan mittemot mig satt en medel?lders, sl?trakad herre och l?ste en tidning. Bredvid sig i soffan hade han en svart hund, som var f?r fet f?r sin ras. Mannen, som tydligen var n?rsynt, hade tidningen utbredd framf?r sig p? bordet och l?ste den s? att s?ga med n?san. D? och d? ryckte han pl?tsligt till, som om han f?tt en id¨¦, klappade hunden ?tta g?nger p? huvudet, riktade s? blicken mot taket, f?rsj?nk i en minuts djupa tankar, ryckte till p? nytt och tog en pris snus ur en liten silverdosa. Snuset h?ll han mellan h?gra handens tumme och pekfinger, och ?ver hans ansikte l?g den verklige snusarens njutningsrika gl?dje.
Det s?g ut som om han t?nkte: H?r i handen har jag hela v?rldens lycka, jag h?ller den fast, ingen kan r?va den ifr?n mig. Fast och h?rt h?ller jag den, och n?r det faller mig in stoppar jag den r?tt in i n?san!
Och han gjorde det, d? tiden var inne. Och d? det var gjort, sl?t han ?gonen av lycksalighet, men blott f?r en minut, den n?sta stod han p? n?san i tidningen, och den n?sta klappade han hunden ?tta slag i huvudet.
En uppasserska, som s?g ut som om hon bad om f?rl?telse f?r att hon dj?rvdes leva i n?rheten av dessa h?ga och m?ktiga personer, kom fram till mitt bord och tog min best?llning, och d? hon g?tt, kom mannen, som m?tte kvinnan, som gjorde honom djupt olycklig!
Han stod mitt p? golvet. Det ?r m?jligt, att han kom fr?n gatan eller fr?n ett inre rum, det ?r ocks? m?jligt, att han kom r?tt upp genom golvet. Det f?ref?ll mig som om det vore det mest sannolika. Han s?g p? mig med ett glatt igenk?nnande, och s? kom han n?rmare. Jag reste mig artigt och tog emot honom, och han sade:
-- Det var l?ngesedan!
-- Ja, sade jag, det var l?ngesedan, och t?nk vad det blev sent.
Jag begagnar alltid denna replik ?t personer, som jag gl?mt, men som dock tyckas k?nna mig mycket v?l.
-- Ja, det blev sent, sade mannen. Men roligt var det! Det var d?! Till?ter ni att jag sitter ett ?gonblick?
Vi satte oss, och min gamle v?n, som jag gl?mt, sade:
-- Jag har aldrig sett er f?rut h?rinne. Besynnerligt.
-- Det ?r icke besynnerligt, jag har aldrig varit h?r f?rr.
-- Nej, nej, men jag g?r h?r. Jag g?r h?r var kv?ll. Jag kommer hit efter middagen och sitter h?r hela kv?llen. Jag trivs inte hemma, jag trivs b?ttre h?r, b?ttre h?r. Och varf?r ska man inte vara d?r man trivs, d?r man trivs?
-- Det ?r alldeles r?tt, sade jag. H?r ?r ju ocks? mycket trevligt, ungef?r som i f?rstugan till helvetet.
-- Gamle sk?mtare d?r! Glad och trevlig som alltid! Inga bekymmer! Bara roligt och glatt! Ack, n?r man var ung! Men, ser du, det s?ger jag dej (han kallade mig f?r du, helt pl?tsligt, utan titelbortl?ggning, jag f?rstod att han druckit) det s?ger jag, gamla, stiliga gosse, f?r jag tycker om dej, akta dej f?r kvinnan, kvinnorna ska du akta dej f?r! Det s?ger jag!
-- Om det ?r mig m?jligt, sade jag, s? skall jag g?ra det. ?r det n?gon s?rskild, bror menar?
-- S?rskild, s?rskild! Det har bara funnits en s?rskild f?r mig, en enda!
-- S??, det var vackert!
-- Du ska f? h?ra det alltsammans, f?r jag tycker om dej! Det ?r tjugu ?r sen nu, tjugu ?r sen! Jag kom en middag p? en gata h?r i stan, kom som om ingenting skulle h?nda, kom g?ende p? gatan, d? hon kom emot mej, p? samma trottoar! Jag har aldrig i mitt liv sett en s?dan kvinna. Hon var ung och ljus och sm?rt och vacker, jag hade aldrig sett en s?dan kvinna! Och hon kom r?tt emot mej p? trottoaren, och hennes bl? ?gon s?go r?tt in i mina. Jag stod d?r och bara s?g, och till slut m?ste jag g? ett steg ?t sidan f?r att hon skulle komma fram. D? hon g?tt f?rbi, v?nde jag och gick efter. Jag f?ljde henne som f?rh?xad, och jag s?g henne g? in i en port vid Stora gatan. Jag t?nkte g? efter, men jag v?gade inte, v?gade inte f?r mig sj?lv, och s? stannade jag utanf?r. Jag stod och v?ntade utanf?r porten. Hon kom inte. Jag v?ntade en kvart, s? gick jag in i porten och gick en trappa upp. Jag m?ste se henne igen. Det var ju vanvett alltsammans, f?rst?r v?l bror, men jag visste inte vad jag gjorde.
D?r var en pantbank en trappa upp, och n?r d?rren ?ppnades f?r en, som gick ut, s?g jag henne sitta d?rinne, bakom en disk! Hon var kass?rska p? en pantbank! Jag gick genast in. Ett manligt bitr?de s?g p? mig och sade: ?Bel?ning??
?Ja,? sade jag och tog upp min klocka och lade den p? disken. Hon satt vid en liten pulpet och skrev i en stor bok.
?Huru mycket?? sade bitr?det.
Jag k?nde att jag ?lskade henne.
?Tolv kronor,? svarade jag alldeles p? m?f?.
?Remontoirur av guld, tolv kronor,? sade bitr?det till henne, som jag ?lskade. Och hon skrev ut ett kvitto och r?ckte mig det j?mte pengarna utan att se p? mig.
?Tack,? sade jag, och s? tillade jag f?r att f? h?ra hennes r?st:
?Hur stor ?r r?ntan??
??tta procent!?
Hennes r?st var lika underbar som hon sj?lv.
?N?r kan jag l?sa ut den?? sade jag f?r att f? tala vid henne s? l?nge som m?jligt.
Hon s?g upp p? mig och svarade:
?Hur kan jag veta det!??
?F?rl?t!?
Och s? gick jag. Jag gick hem, och jag s?g henne framf?r mig p? gatan. Hon f?ljde mig hela dagen, och p? kv?llen, d? jag lade mig f?r att sova, s?g jag hennes bl? ?gon mot mina --
Dagen d?rp? l?ste jag ut klockan. Hon tog emot pengarna och kvittot, och bitr?det gav mig klockan. Jag f?rs?kte s?ga n?got, n?got roligt, f?rst?r bror, f?r att visa mig trevlig, och s? sade jag s? d?r p? sk?mt:
?Det ?r v?l samma klocka som jag l?mnade i g?r!??
?Tror ni vi byter ut de bel?nade varorna?? sade bitr?det och gav mig en arg blick. Hon s?g icke upp fr?n sin bok.
Och nu b?rjade det! Jag kom igen dagen d?rp?, jag bel?nade min klocka, hon svarade v?nligt, d? jag h?lsade god dag, hon b?rjade betrakta mig som en kund. Jag kom igen dagen d?rp? och alla dagar. Jag bel?nade allt vad jag hade l?st, till och med kl?der och b?cker. Ibland l?ste jag ut en del, men alltid hade jag n?got st?ende. S? sm?ningom blev hon v?nlig emot mig, kanske tyckte hon synd om mig, kvinnan ?r s?dan, ser bror, men en kv?ll, d? jag stod och v?ntade p? henne utanf?r porten, bara f?r att se henne och f?lja efter henne, kom hon ned med bitr?det, och han f?ljde henne fram?t gatan. Jag k?nde f?rf?rliga kval, d?r jag f?ljde dem: ?lskar hon honom, t?nkte jag, ?lskar hon honom? Men han skildes snart vid henne, och hon blev ensam. D? begick jag en av de modigaste handlingarna i mitt liv, jag gick fram och tilltalade henne. Jag h?lsade god afton.
?Ah, ?r det ni,? sade hon. Och s? gjorde vi s?llskap. Jag f?ljde henne till porten, och d? hon r?ckte mig sin lilla hand till farv?l, k?nde jag mig s? glad och lycklig, s? lycklig.
Dagen d?rp? gick jag upp p? pantbanken och l?ste ut allt jag hade d?r, och d? jag skulle g?, viskade jag till henne:
?F?r jag f?lja er i kv?ll??
Jag h?rde hennes ja som den vackraste musik i mitt ?ra -- ack, bror, vad man var ung och rik! -- och s? sprang jag.
Vi tr?ffades p? kv?llen, och efter en m?nad voro vi f?rlovade. Det var den lyckligaste tiden i mitt liv, lyckligaste tiden.
Och s? gifte vi oss. Man skall aldrig gifta sig, aldrig gifta sig! Jag ?r inte lycklig, bror. D?rf?r g?r jag h?r, g?r jag h?r var kv?ll. Det ?r s? mycket, jag kan inte s?ga dig allt. Hon ?r inte sn?ll emot mej, hon ?r h?rd och grym, och h?rdast ?r hon, d? hon s?ger: ?En s?n d?r som du, som levat som ett svin innan jag fick tag i dig, en s?n d?r, som levde och svirade och pantsatte allt vad han ?gde och hade!?
Det s?ger hon till mig. Och jag har inte hj?rta att s?ga henne, varf?r jag pantsatte alltsammans! Hon skulle inte tro mig. Hon skulle tro att jag var full och tokig!
Det blev tyst. Min v?n h?jde sitt glas och sade:
-- Sk?l, sk?l f?r mej!
-- Sk?l! sade jag.
Mannen i soffan under den f?rgyllda spegeln hade somnat. Hans huvud hade fallit ned, och pincen¨¦n hade ramlat p? golvet. Mannen med hunden hade g?tt, och p? hans plats satt min v?n D., som jag v?ntat i 25 minuter p? gatan. Jag tog mitt glas och gick ?ver till honom, l?mnande min olycklige och obekante v?n ensam i sin djupa sorg och f?rtvivlan.
Var icke detta en allvarlig ber?ttelse?

[Illustration]
TV? SOM G?TT.
Isaak Hirsch ?r d?d och har f?tt de vackra minnesord han f?rtj?nar. Han var en god m?nniska och en originell man, en man av den typ som blir allt mera s?llsynt.
Tidningarna ?verfl?da med historier om honom. De flesta ?ro mycket karakt?ristiska, en del verkligt roliga.
I ett fall vill jag dock g?ra en liten r?ttelse. Den mest k?nda Hirschhistorien ?r icke ?kta, den ?r en f?rfalskning och det ?r p? tiden att den avsl?jas. Jag menar historien om d? Hirsch rusade in p? Du Nord och best?llde:
-- Sm?rg?sbord, soppa, fisk, k?tt, dessert, betala!
Den historien har aldrig h?nt. Den ?r gjord p? S?ndags-Nisses redaktion, inf?rd i tidningen och p? sin tid illustrerad av Oskar Andersson. Historien gjorde stor lycka -- den var ju typisk f?r mannen -- och den bevisar endast att en popul?r man ofta icke b?r skuld till de legender, som omsv?va hans person. F?rr i tiden lade man alla roliga historier p? Bellman, Kalle Scharp, F?rsken, Feychting och andra. Och n?r vi, som nu leva, en g?ng f?rsvunnit, kommer man att beljuga oss lika friskt som de andra. Vilket inte g?r n?gonting, bara man ljuger roligt. En historias v?rde ligger inte d?ri att den ?r sann utan d?ri att den ?r sannolik.
Jag k?nde Isaak Hirsch, n?got litet. Tr?ffade honom f?rsta g?ngen p? en middag p? Gamla Fenix -- vart tog det v?gen? P? den middagen fanns Daniel Fallstr?m, som d? champagnen serverades, kraftigt sade ifr?n:
-- Champagne skall vara kall, men inte iskall! Det ?r bara brackor, som dricka iskall champagne!
Strax d?rp? kom vaktm?staren till Hirsch:
-- S?t eller torr?
-- Det g?r detsamma, svarade Isaak -- men inte f?r kall, inte f?r kall!!
Jag minns en historia om Daniel och Hirsch. Man talade om en aff?rsman som blivit utsatt f?r olaga h?ktning. Daniel f?rsvarade mannen med all den v?rme han har f?r en oskyldigt anklagad:
-- Han ?r absolut en hedersman, n?got annat kan ej s?gas om honom!
Hirsch s?g fundersam ut och s? svarade han stilla och saktmodigt:
-- Han var i alla fall inte ute, n?r han var inne.
Isaak Hirsch var verkligt hj?lpsam mot dem han ans?g beh?va hj?lp och tr?st. Till dem r?knade han inte precis unga fattiga konstn?rer.
En dag s?kte jag upp honom och bad honom hj?lpa en ung, verkligt beg?vad m?larinna.
Isaak sade absolut nej.
-- Konstn?rer intresserar jag mig inte f?r -- jag har s? m?nga andra!
Jag gav mig inte. Och slutligen sade Isaak:
-- Jag ger inte ett ?re, men jag skall s?tta opp en f?rteckning p? folk som ska hj?lpa flickan. Och h?lsa fr?n mej!
Jag fick en namnlista. F?rst stod d?r Handelsbankens direkt?r, Fr?nckel. Jag beh?vde aldrig g? l?ngre. Den unga m?larinnan fick ett m?natligt underh?ll som betalades s? l?nge givaren levde. S? hj?lpte ?nd? Isaak Hirsch.
--
Albin Lav¨¦n ?r ocks? borta. Han var en god sk?despelare och han var dessutom n?got som ?r r?tt ovanligt p? den svenska scenen: han var humorist.
Axel Engdahl har skrivit om Lav¨¦n och p? sitt utm?rkta s?tt givit det b?sta och roligaste om honom. M? han f?rl?ta att jag faller honom i ?mbetet med n?gra minnen.
F?r r?tt m?nga ?r sedan gjorde Lav¨¦n p? en middag bekantskap med baron Carl Cederstr?m, som senare i tiden ?verraskade folket med att bli Sveriges f?rste flygare. Lav¨¦n och Cederstr?m funno strax varandra och litet l?ngre fram p? aftonen, d? man blivit br?der, sade Cederstr?m:
-- Titta ut till mej n?gon s?ndag p? Brunn, Ingar?n, och ?t middag!
-- G?r det b?t dit, sa Lav¨¦n.
-- Javisst. Till Kolstr?m. Sen f?r du g? en bit. Det ?r vacker v?g.
Lav¨¦n kom redan n?sta s?ndag. Och han stannade i 3 m?nader. Cederstr?m blev ofta bedr?vad, d? han t?nkte p? den tomhet Lav¨¦n efterl?mnade, d? han ?ntligen reste. Som en r?ttare gick han omkring p? g?rden, ordnade och st?llde och talade med folket:
-- Havren ser ut att bli fin i ?r, bara man kupar den i tid. Kron?rtskockorna bli nog ocks? bra bara dom inte fj?lla f?r tidigt. Varf?r s?tter ni inte sm? h?var under ?pplena s? att dom inte beh?va falla p? marken och bli st?tta?
En dag inspekterade han ladug?rden. Cederstr?m visade honom den st?rsta tjuren.
-- Den var inte d?lig, sa Lav¨¦n, och h?ll sig p? aktningsfullt avst?nd.
Varp? Cederstr?m, som ofta nog inte var n?got att lita p?, knuffade Lav¨¦n r?tt p? tjuren. Lav¨¦n gjorde en snabb v?ndning, men halkade och f?ll pladask med h?nderna mitt i g?dselr?nnan. Cederstr?m fick pl?tsligt n?got annat att g?ra i ladug?rden, men Lav¨¦n sm?g sig bakom honom, lade sina nu h?gst angen?ma h?nder f?r ?gonen p? honom och sade helt v?nligt:
-- Gissa vem de' ?'!!
Lav¨¦n tillh?rde Stockholms f? morgontidiga herrar. Man p?stod att han hade sina rendez-vouser i skogen om morgnarna. Jag brukade se honom ibland p? Norra Djurg?rden, vid Skuggan och Fiskartorpet -- som man nu vill vandalisera med flottstationen, skola vi till?ta det? -- Lav¨¦n tog sin morgonritt h?rute och han gjorde sig utm?rkt till h?st, elegant i stil och dr?kt. Oftast var han ensam.
Men en morgon f?ll det mig in att g? p? S?dra Djurg?rden. Jag kom till Manilla och tog en genv?g ned genom skogen. Klockan var mellan sju och ?tta. Det var en h?rlig morgon, tyst och stilla. S? h?r jag steg och r?ster. Det ?r Lav¨¦n och en ung dam, som promenera. Vi h?lsa stelt och korrekt.
Dagen d?rp? g?r jag min vanliga v?g p? Norra Djurg?rden. Lav¨¦n kommer ridande. D? han f?r se mig, h?ller han in h?sten, h?lsar och s?ger:
-- H?r du, skulle vi inte kunna komma ?verens om att du alltid g?r p? Norra Djurg?rden?
Jag lovade. Och jag tror n?stan jag har h?llit mitt l?fte -- ?nda tills d?den gett mig r?tt att bryta det.
Men det g?r mig ont att aldrig mera m?ta Albin Lav¨¦n.

[Illustration]
EN SK?NSK POET.
Sigurd P. Sigurdh.
En g?ng i slutet p? 90-talet satt jag p? Metropols kaf¨¦ i Stockholm, d?r man p? den tiden satt. Publiken var den vanliga: unga konstn?rer, f?rfattare, akt?rer och en och annan grosshandlare som ?vergivit Du Nord.
Det var en afton p? v?ren och jag minns den r?tt v?l, ehuru det nu ?r s? l?nge sedan att man gudskelov gl?mt mycket annat. D?rute p? torget stod luften bl? och ljum. Sp?rvagnarna rullade mot Djurg?rden, till Cirkus, till Kristallsalongen, till Hasselbacken, d?r stockholmarna g?rna skulle sitta ute ?ret om, d? som nu.
Pl?tsligt stod en ung man vid mitt bord. En ung elegant herre. Smoking, h?g krage, mycket h?g. Ett ljust ansikte med tv? goda bl? ?gon.
Han h?ll naturligtvis ett punschglas i handen. Man gjorde s? p? den tiden. Och s? sade han:
-- Mitt namn ?r Sigurd P. Sigurdh, f?r jag lov att sl? mig ned?
Han sade allt detta p? den dialekt som gl?der oss stockholmare mest och som vi f?rg?ves f?rs?ka h?rma.
Naturligtvis voro vi tillsammans den aftonen. Aftnarna voro r?tt l?nga den tiden, ?ven om det inte var p? v?ren. Ibland slutade de inte alls.
Sigurdh var tandl?karekandidat, men en s?dan som skrev vers mer ?n plomberade t?nder. Slutligen skrev han s? mycket vers att han inte alls plomberade t?nder. Han blev helt och h?llet f?rfattare och journalist.
?ver hela hans lilla ljusa uppenbarelse med de trogna, svekfria bl? ?gonen l?g n?got f?rs?k till stram milit?r. Han trodde alldeles s?kert att han s?g ut som en ung l?jtnant.
Sigurdh hade inte bott l?nge i Stockholm f?rr?n han blev en av stadens k?nda figurer. Men han gjorde icke blott sig sj?lv -- S?ndags-Nisse gjorde honom. Den of?rliknelige tecknaren Oscar Andersson hittade r?tt snart Sigurdh f?r sitt galleri. Han gjorde honom till en typ som inte alltid var Sigurd P. Sigurdh, men som alltid var en rolig karikatyr. Sigurdh blev inom kort s? k?nd och popul?r i Stockholm att en ung sk?despelare till och med gjorde hans mask i en pj?s p? Djurg?rdsteatern. Och l?ngre kan man inte komma. Om man inte m?jligen n?r till vaxbild p? Svenska Panoptikon. Men den inr?ttningen har s? f?ga intresse f?r unga skalder. Om de inte m?jligen beg?tt andra brott och kunna visas i Skr?ckk?llaren.
En tid k?rde S?ndags-Nisse med Sigurdh n?got f?r ofta. Sigurdh, som var en god och of?rarglig m?nniska, var road av dessa nidbilder -- i b?rjan och till en tid -- men s? en dag h?nde det, att han kom upp p? redaktionen, slog n?ven i stora redaktionsbordet s? att telefonapparaterna f?rs?kte hoppa och sade p? sin vackra sk?nska:
-- Nu f?r det ta mej fan vara slut med det h?r skandaliserandet! Absolut slut! Jag t?l det inte l?ngre! Mina v?nner ha sagt ?t mej att jag inte ska t?la det en dag l?ngre. Och jag g?r det inte heller!
Redakt?ren blev naturligtvis f?rf?rligt r?dd och lovade i ?dmjukhet att det skulle vara slut. Han telefonerade till O. A.:
-- Du m?ste upph?ra med Sigurdh! Hans framtid blir f?rst?rd.
O. A. lovade, och s? f?rsvann Sigurdh ur S?ndags-Nisse f?r ett par tre veckor. Livet gick m?rkv?rdigt nog sin gilla g?ng ?nd?. Men en dag stod Sigurdh p? nytt p? redaktionen. Den h?r g?ngen hoppade inte telefonapparaterna. Den bes?kande var mild och stilla och uttryckte bara sin undran ?ver hur tidningen kunde b?ra sig utan hans karikatyr varje vecka. Skulle det inte vara l?mpligt att i n?sta nummer -- ?
D? kom Sigurdh igen och allt var som det skulle.
S? kom br?ket med Norge 1905. Det var en het sommar. S?ndags-Nisses redakt?r l?g vid Baggensfj?rden och eftersom han var i v?rnplikts?ldern ville han inte ha krig med Norge. Sigurdh bodde hos redakt?ren. Villan var liten, bara tv? rum, s? vi m?ste g? ut p? landsv?gen d? vi talade om Norge f?r att inte v?ggarna skulle r?mna. Sigurdh var h?german, han ville kl? norrm?nnen och till ett tecken p? sin politiska h?llning bar han sin ?kta panamahatt uppvikt p? h?gersidan. Vi stredo f?rf?rligt om Norge de dagarna. I synnerhet dagen efter den vackra afton d? Sigurdh och de andra stockholmarna vandrade ut fr?n Hasselbacken till Rosendals slott f?r att ge H. M. Konungen sin unders?tliga hyllning. Den dagen blev gr?let s? starkt att vi m?ste ta ett dopp i Baggen f?r att svalka v?ra k?nslor. Vi badade fr?n ett litet badhus.
-- Kan du simma? sade jag till Sigurdh.
-- Visst fan kan jag simma! sade Sigurdh.
Varp? han gick ut p? djupt vatten och sj?nk fort och v?l. Jag gav mig efter och lyckades f? upp honom levande ehuru n?got vattenfylld.
-- Du sa ju att du kunde simma, sade den ?delmodige r?ddaren.
Varp? Sigurdh svarade:
-- Jag kan v?l inte simma n?r jag inte k?nner botten under f?tterna!
Aff?ren med Norge avgjordes s? sm?ningom utan Sigurdhs ingripande -- herr Mickelsen fanns tyv?rr till hands -- och Sigurdh fick ett annat intresse i livet utom diktningen och k?serandet i dagspressen. Han ville flyga i ballong. Att stiga upp i en gondol, att sv?va h?gt ?ver jorden, att glida fram mellan moln, ?ver skogar, berg och sj?ar, det blev hans dr?m. Han k?nde hela Aeronautiska S?llskapet och slutligen lyckades det honom att f? l?fte om en tripp med ballongen Svenske p? dess f?rsta f?rd. ?r det n?gon som minns den seglatsen? Annars har J?rgen s? utm?rkt skildrat den att ingen g?r det b?ttre. H?r endast de korta dragen av den underbara tilldragelsen.
Ballongen stod ?ntligen fylld en vacker morgon i Idrottsparken. Allt var klart f?r avresan. D?r var f?rdledaren, ingenj?r Hans Fr?nkel och den tredje passageraren, en ung l?jtnant, och s? naturligtvis Sigurdh. S?ndags-Nisse hade i flera nummer ?gnat en stor del av sitt inneh?ll ?t denna m?rkliga h?ndelse. Sigurdhs utrustning, sinnesst?mning och testamente hade meddelats. Bakom det sista l?g en smula allvar. Sigurdh hade verkligen anf?rtrott S?ndags-Nisses redakt?r sin yttersta vilja i h?ndelse av ett olycksfall med ballongen. Det blev ett olycksfall, men inte det m?jligen ber?knade.
Man stod d?r omkring den ankrade ballongen och konstaterade att allt var klart f?r en lycklig f?rd, d? n?gon sade:
-- Vi ?ter v?l litet frukost innan vi ge oss av!
N?r ?ter en svensk inte en liten frukost -- vem kan v?l hindra honom fr?n denna h?ga akt? Knappast ett v?rldskrig.
Allts? gick man och ?t frukost. Sigurdh gick till sitt hem p? ?stermalm. Han ?t br?ckt skinka med ?gg. Han ?t med sk?nskt lugn och han skulle just ta den lilla snapsen, d? pigan, som uppeh?ll sig vid f?nstret, skrek till:
-- Nu gick ballongen!
-- Han g?r s? fan! skrek Sigurdh, f?r jag ska ju med!
Han sprang till f?nstret. Och d?r for ballongen! Ensam, utan gondol, utan f?rdledare, utan passagerare, utan Sigurdh, som hade allt klart, t. o. m. testamentet, f?r avf?rden.
Ballongen hade slitit sig och gett sig av p? egen hand. Man l?r ha hittat en liten bit av den nere i alperna, men den biten r?ckte inte att flyga med. Trots att man hade gondolen kvar.
S? det skojades med Sigurdh i de dagarna! Jag minns, att han, d? det var som v?rst, kom fram till mig en afton i Rydbergs kaf¨¦, st?llde sig vid mitt bord och bara sade ett h?gst inneh?llsrikt och utt?mmande ord:
-- Kn?lf?da!
N?, Sigurdh kom i alla fall att flyga med ballong, en ny ballong, som gjorde en l?ng resa upp?t Norrland. Sigurdh sk?tte sig utm?rkt. Han begick endast det lilla felet, att d? man bad honom ta temperaturen i de h?gre luftlagren, s? h?ll han med handen om kvicksilverkulan, s? att man s? sm?ningom fick Sigurdhs temperatur i st?llet f?r de h?gre luftlagrens. Men det justerades.
Sigurdh blev sedan en hj?lte och hyllades till och med av kn?lf?dan.
Man blev inte ond p? Sigurd P. Sigurdh. D?rtill var han alltf?r god och bra. En ?rlig v?n och en man med ett hj?rta av guld -- en banal fras, men jag finner ingen b?ttre.
Hans vackra minne lever och skall alltid leva hos hans m?nga v?nner.

[Illustration]
WALLENBERG.
Herr K. A. Wallenberg har sk?nkt bort halva sin f?rm?genhet till v?lg?rande ?ndam?l. Det var 20 millioner. Och en vacker g?va. Men vad fick han f?r det? N. D. A. sa strax p? aftonen n?got om ont samvete fr?n den vackra tid d? Wallenberg satt som utrikesminister (stackars karl) och i Social-Demokraten gjorde Hjalmar en bugning f?r pengarna och tyckte att N. D. A. varit oh?vlig. Men -- donationen visade i alla fall att h?r ?r f?r mycket pengar p? privath?nder. Vilket g?r att socialdemokratien ?r det enda r?tta.
Ja visst ?r det f?r mycket pengar p? privath?nderna (ehuru inte p? mina). Men d? b?r man v?l vara tacksam f?r att de privata l?mna ifr?n sig en del. ?ven om det kommer av ont samvete. Vilket jag p? det livligaste betvivlar ?r fallet med K. A. Wallenberg. Om han tj?nar pengar med gott samvete, det vet jag ej -- sannolikt ?r han av samma mening som Ernest Thiel att inte blir man million?r utan att det kommer ett och annat litet st?nk p? ?nglavingarna -- men d? han ger ut pengar, ?r jag s?ker p? att han g?r det med gott samvete.
Jag har en viss erfarenhet av den saken. Egentligen tillh?r h?ndelsen mina memoarer avsedda att utgivas 50 ?r efter min d?d -- bokf?rl?ggare med arvtagare b?ra passa p? redan nu och g?ra aff?r.
Jag var ung den tiden, mycket ung. Och beh?vde pengar n?stan j?mt, som fallet l?r vara med ungdomen ?ven nu f?r tiden. Satt en f?rmiddag p? Du Nord, gamla hederliga Du Nord -- f?ll en t?r, du stockholmska hj?rta! -- och ?t frukost med en redan d? r?tt flintskallig kapellm?stare. Sm? honkr?ftor med dill, stor kupa pilsner -- Du Nords blandning -- minns ni?
-- Jag beh?ver pengar, sade jag till kapellm?staren. Var f?r man s?dana?
-- Bankerna har. De ?ro till f?r att l?na ut pengar.
-- Vad finns det f?r banker?
-- Enskilda Banken l?r ha ett gott namn. Och s? finns det ju andra, mindre banker. Men de ?ro nog inte s? s?kra.
-- D? g?r jag till Enskilda Banken. Vem ?r direkt?r d?r?
-- Wallenberg.
-- Jas?, han. D? g?r jag till honom.
-- Det ?r fel. Man g?r till kamrern och l?mnar en v?xel med s?kra namn och s? f?r man komma igen och s? vidare.
-- Jag g?r direkt till Wallenberg. Det ?r bekv?mare och ser b?ttre ut. Jag har nyss exercerat bev?ring och d? umgicks jag endast med ?verstar och generaler. Umg?nge med l?gre bef?l b?r undvikas. De ?ro bara misst?nksamma. Jag g?r direkt till Wallenberg. Best?ll kaffe av H?kansson i kaf¨¦et s? l?nge. Jag kommer strax.
Jag gick till Enskilda Banken. P? Nygatan i stan. D?r ledde en trappa r?tt upp i huset, stor och bred. En vaktm?stare stod vid d?rren. ?ver br?stet bar han ett brett band och p? det stod n?got i silverbokst?ver som jag gl?mt.
-- Tr?ffas bankdirekt?ren?
-- Ja, men han har sammantr?de just nu -- ?r det n?got br?dskande?
-- Ja, det ?r mycket br?dskande (jag t?nkte p? kapellm?staren som satt och v?ntade).
-- Hur var namnet?
Jag l?mnade mitt visitkort. Det bars in p? en silverbricka, och s? satte jag mig att v?nta. Det dr?jde inte l?nge f?rr?n bankdirekt?ren kom. Han s?g ut som nu, ehuru mera undrande och f?rv?nad. Kanske ?ver mig. Eller kanske har v?rldskriget gjort honom resignerad.
-- Ni ?nskar? sade han.
-- L?na ett tusen kronor -- kontant, tillade jag f?r att undvika alla tvivelsm?l.
Det blev en stunds paus. Wallenberg s?g p? mig med ett par ?gon fulla av f?rv?ning. H?r kom en ung herre r?tt upp till honom, st?rde honom mitt i ett sammantr?de, skickade in sitt kort och ville bara p? det ha 1,000 kronor. En ok?nd ung herre, varifr?n? och varth?n! Vem visste det? Vi stodo l?nge tysta och s? sade bankdirekt?ren:
-- Dr?j ett ?gonblick.
Jag t?nkte: g?r han direkt efter pengarna eller blir det br?k med kamrer och v?xlar som jag inte f?rst?r ett smul av.
S? kom Wallenberg tillbaka med en ung elegant herre. Presentation och s? s?ger bankdirekt?ren: -- Var god och l?mna herr Zetterstr?m ett tusen kronor!
Det hela var s? enkelt och naturligt precis som det skulle vara. Just som jag sagt till den redan d? r?tt flintskallige kapellm?staren som satt p? Du Nords kaf¨¦ och v?ntade.
Pengarna kom. Jag tog dem, tackade och gick. Vi s?go alla tre mycket glada ut. Till och med vaktm?staren med det breda bandet ?ver br?stet sm?log d? han ?ppnade d?rren f?r mig.
Jag kom lagom till kaffet p? Du Nord. Kapellm?staren blev litet f?rv?nad men han tog 200 kr. av mig f?r att d?mpa sin r?relse. Han ans?g att id¨¦n var hans.
N?, s? gick det ?r. R?tt m?nga ?r. Jag blev en ?ldre herre och skaffade mig pengar p? ett b?ttre och m?dosammare s?tt ?n att l?na dem. Men p? en middag ber?ttade en bankman hela historien om den unge mannen som gick direkt till Wallenberg och l?nade tusen kronor p? sitt visitkort. D? sade n?gon:
-- Ja, det g?r en g?ng men han skulle nog inte kunna g?ra om det.
-- Alldeles s?kert kan han det, sade ber?ttaren. Ty det egendomliga ?r att den unge mannen betalade igen pengarna.
D? blev det tyst i s?llskapet. Det hade man inte v?ntat. Och kanske inte Wallenberg heller.

[Illustration]
F?RS?K MED V?NLIGHET.
En sn?ll herre har i Sv. Dagbladet meddelat ett enkelt s?tt att avhj?lpa br?ket och trasslet med Rikstelefonen, som hela svenska folket nu ?r s? argt p?. Man ska bara vara v?nlig och t?lig, s? g?r det bra s?ger den sn?lla herrn: blir jag felexpedierad och telefonisten ber om urs?kt, ger jag henne ett kort, artigt, tr?stande svar.
Jag f?rs?kte den d?r metoden, med v?nlighet, f?r en stund sedan. S? h?r gick det till:
Ringde upp stationen. Intet svar. V?ntade i 3 minuter. Intet svar. Ringde p? nytt. Intet svar.
-- Du skall vara lugn, t?nkte jag. Det tj?nar ingenting till att br?ka. Det blir inte b?ttre eller fortare f?r det.
Ny signal. Telefonisten svarade, n?got som ej kunde uppfattas, och jag sade:
-- Jag ber om urs?kt om jag besv?rar er, s? mycket som ni har att g?ra och s? m?nga utl?nningar som kommit till stan --
Telefonisten, i skarp ton:
-- Vad ska ni ha f?r nummer?
-- Jag skulle v?rdsammast be att bli sammankopplad med 52 60 om det inte ?r alltf?r mycket besv?r. Jag kan annars v?nta tills i eftermiddag, d? det kanske ?r liksom litet ledigare.
Intet svar. Jag v?ntar 5 min. Jag byter om hand och v?ntar ytterligare 5 min. Intet svar.
D? ringer jag p? nytt. Intet svar. V?ntan. Ny ringning. Svar: bubbelbubb!
-- Det ?r bara jag igen, s?ger jag, jag medger att jag st?r er, men --
-- Vilket nummer ska ni ha?! (skarp ton):
-- Bara 52 60.
-- Kallat!
V?ntan. D?rp? svarar en obekant r?st.
-- Var ?r det, s?ger jag.
-- Det ?r 52 16.
Avringning.
D? ?tertog jag det andra, vanliga s?ttet, med ilska, skrik, ov?nlighet, br?k, samtal med f?rest?ndarinnan, vaktf?rest?ndare, avdelningschefen och hot med generaldirektionen. Inom 3 min. var jag framme vid r?tt nummer.
Jag tror inte p? v?nlighet mot allm?nhetens tj?nare. De ?ro inte vana vid s?dan. Den svenska allm?nheten ?r oh?vlig, otillg?nglig, oartig och otacksam. Och de som expediera denna allm?nhet ha blivit likadana eller v?rre. Det ?r ingenting att g?ra ?t den saken. V?rlden ?r f?r sorglig.

[Illustration]
P?SKHATT.
I dag ?r det p?skaftons morgon och solen lyser som p? riktiga v?ren. Jag har g?tt i solgata till min byr? och lagt m?rke till att landsorten kommit till stan. P? Hamngatan m?tte jag en ?ldre dam med r?da mustascher. De kl?dde henne. I denna r?a brutala tid m?ste ett par r?da mustascher kl? en ?ldre kvinna.
Litet l?ngre fram kom en dam i kort p?ls och tunna svarta silkesstrumpor med naturligtvis sn?galoscher till. Hon fr?s om benen s? att hon var bl? i ansiktet.
Utanf?r Kompaniet stannade jag. D?r l?go i ett f?nster v?rens herrhattar i alla m?jliga former och f?rger. En del vackra och en del avskyv?rda. S? t?nkte jag: vilken hatt har du p? dig i dag? Jag visste att det var en mjuk hatt men jag hade gl?mt om det var den bruna Stetson fr?n Silvander eller den gr? eller den mullvadsf?rgade. Naturligtvis kunde jag icke med bibeh?llen aktning f?r mig sj?lv ta av mig hatten p? gatan. Jag kunde icke heller g? in i en port -- det skulle f?refalla skamset. Det ?terstod mig ingenting annat ?n att g? in p? Kompaniet och k?pa en ny hatt f?r att f? veta vilken jag bar p? huvudet.
Jag gick in. Nere i stora ljusg?rden stodo l?nga bord med p?sk?gg i alla f?rger och storlekar. Jag gick dem stolt f?rbi ty jag hade nyss hos Siwertz (inte f?rfattaren, utan konditorn) k?pt 3 ?gg ?t mina barn, 1 ?t min hustru och 1 ?t en annans barn som ?r sjukt. Jag gick till v?nster, till hattarna. Men s? stannade jag pl?tsligt och t?nkte: det kan g? som med den lille gossens p?lsm?ssa! Hela din dag kan bli f?rst?rd. V?nd om medan det ?r tid!
+Den lille gossens p?lsm?ssa.+
Det var en g?ng en man fr?n landsorten som reste till Stockholm med sin lille gosse f?r att k?pa honom en p?lsm?ssa. Mannen reste inte enbart f?r p?lsm?ssans skull men den var med som led och l?nk i det hela.
Mannen sade till en v?n:
-- Medan jag kommer ih?g det skall jag g? och k?pa en p?lsm?ssa ?t Edwin.
Edwin ?r inte n?got vackert namn men det kan inte f--n (fan) hj?lpa.
-- D? g? vi till Kompaniet sade mannens v?n och s? togo de en bil dit. Bilen h?r till historien. Dess roll kommer i sista akten.
Mitt i ljusg?rden stod en man i uniform och p? hans m?ssa l?stes ordet Upplysningsman. Herrarna gingo till honom och sade:
-- Var kan man f? k?pa en p?lsm?ssa till en liten gosse?
-- P? gossavdelningen tre trappor upp -- hissen d?rborta!
Herrarna gingo till hissen. Den var s?nder. F?rmodligen p? grund av bristen p? brunsten som g?r att telefonister inte kunna h?ra eller svara. Den man som uppfann brunstenen som orsak till allt telefonslarvet ?r n?stan lika genialisk som den som uppfann telefonen.
De togo trapporna.
P? Gossavdelningen.
-- Finns h?r en p?lsm?ssa till en liten gosse?
-- Nej, det ha vi inte. Det finns p? p?lsvaruavdelningen -- hissen till h?ger.
Herrarna togo trapporna, ty de visste vad de gjorde.
P? P?lsvaruavdelningen.
-- Finns h?r en p?lsm?ssa till en liten gosse?
-- Nej, det ha vi inte. Det finns p? Konfektionsavdelningen, nedra botten till v?nster!
Herrarna kommo slutligen till Konfektionsavdelningen. Under v?gen k?pte de 3 tv?lar, en sidenkudde och en korsettskyddare.
P? Konfektionsavdelningen.
-- Finns h?r en p?lsm?ssa till en liten gosse?
-- Nej, det finns inte h?r. Det ha vi p? Sportavdelningen, nedre botten till h?ger.
Herrarna gingo till Sportavdelningen och under v?gen fotograferade de sig, skrevo vykort till Falk?ping och drucko alkoholfria drinkar vid en bar.
P? Sportavdelningen.
-- Finns h?r en p?lsm?ssa till en liten gosse?
-- Nej, det ha vi ej. Det finns p? Gossavdelningen.
-- F?rs?k inte. Vi ha varit d?r.
-- D? finns den p? P?lsvaruavdelningen.
-- Vi ha varit d?r. Och p? Konfektionsavdelningen. P?lsm?ssa f?r gosse finns inte.
Bitr?det bugade, medgivande.
Herrarna l?mnade sportavdelningen och leksaksavdelningen och bokavdelningen och karamellavdelningen och mj?l- och grynavdelningen och gungstolsavdelningen och stoppadem?belavdelningen och kul?rta v?stavdelningen och f?rnicklade d?rrhandtagavdelningen och stodo p? Hamngatan. D?r stod ocks? bilen. De tittade p? den och s? kastade de ett sista ?ga p? Kompaniet. D?r mitt i ett f?nster p? en rak pinne h?ngde p?lsm?ssan f?r en liten gosse!
Mannen fr?n landsorten och hans v?n snurrade in igen genom virveld?rren och ramlade r?tt p? en liten elegant herre som stod behagfullt lutad mot en disk full av porslinshundar, i vilka man kan s?tta en elektrisk lampa f?r att de skola lysa b?ttre.
Mannen fr?n landsorten tog den unge eleganten i knapph?let och ledde honom ut ur ljusg?rden, ut genom virveld?rren, ut p? gatan, fram till f?nstret med p?lsm?ssan p? pinnen och sade:
-- Just den m?ssan vill jag k?pa! Just den m?ssan! De tre herrarna ?terv?nde i aff?ren. Det eleganta bitr?det sprang fram till en avdelningschef, denne sprang till en annan avdelningschef som telefonerade till 18 andra avdelningschefer. Slutligen lade denne avdelningschef ned luren, f?rsvann i en hiss utan brunsten, kom tillbaka en trappa och viskade n?got till det f?rsta eleganta bitr?det som bugade sig f?r mannen fr?n landsorten och sade:
-- Den m?ssan som min herre ?nskade k?pa kan vi inte s?lja f?r vi vet inte vilken avdelning vi ska skriva den p?.
Nu kommer bilens roll. Den f?rde de b?da herrarna till en restaurang. Taxametern visade 38 kr. och 25 ?re, d?ri inber?knat de 10 procent som tillagts med anledning av det ?nnu p?g?ende v?rldskriget.
P? Hattavdelningen k?pte jag en m?rkbl? Christyhatt, mjuk och med r?tt raka br?tten. Den hatt jag bar f?rut var min bruna Stetson fr?n Silvander.

[Illustration]
ETT PROBLEM.
-- Nu ska ni f? h?ra, sade Nykvist. Jag kan en g?ta eller ett problem.
-- Jag tycker inte om g?tor, sade Brink. ?r det den d?r med galoscherna? -- r?tt inuti och svart utanp??
-- Jag kan en annan g?ta, sade Sundstr?m. Vad ?r det f?r likhet mellan ett piano och en huggorm?
-- Duger inte ett pianino? sade John.
-- Jovars -- n? vad ?r det f?r likhet?
-- Jag tycker inte om att bli avbruten, sade Nykvist, min g?ta ?r ett matematiskt problem. Den ?r intressant.
-- Jag vill veta det d?r med huggormen och pianot, sade Laura.
-- B?da b?rjar med b, sade Sandstr?m.
-- Nej, sade Brink, huggorm b?rjar med h och piano med p.
-- Det ?r m?jligt, sade Sandstr?m, men b?da b?rjar med b. Om man kan stava.
D? k?rde vi ut Sandstr?m.
-- Mitt matematiska problem lyder s? h?r, sade Nykvist:
Det g?r tv? t?g. Ett fr?n Stockholm och ett fr?n ?rebro. B?gge t?gen avg? samtidigt, men det t?g, som g?r fr?n ?rebro, g?r fortare. N?r de tv? t?gen m?tas, vilket av dem ?r d? n?rmast Stockholm?
-- Huru mycket fortare g?r t?get fr?n ?rebro, sade Brink, som ?r nyfiken.
-- Det vet jag inte, det h?r inte till saken. Men vi kunna ju s?ga att det g?r fem knop mer.
-- T?g g?r inga knop, sade Laura, som varit bekant med en sj?kapten. Det ?r bara b?tar som g? med knop.
-- N?, sade Nykvist, l?t oss d? antaga att t?get fr?n ?rebro g?r ?tta kilometer i timmen under det att t?get fr?n Stockholm bara g?r fem. Huvudsaken ?r att b?gge avg? p? en g?ng och att de m?tas p? linjen. Vilket t?g ?r d? n?rmast Stockholm?
-- ?r det dubbelsp?rig bana? sade John.
-- Naturligtvis, det ?r inte meningen att det skall bli sammanst?tning, sade Nykvist. Idiot.
D?rmed var John borta ur denna historia.
-- Jag f?rmodar, sade Laura, att ?rebrot?get, som g?r fortare, m?ste vara n?rmare Stockholm ?n det andra, d? de m?tas.
Brink t?nkte, och s? sade han:
-- Stockholmst?get, som g?r l?ngsammare, ?r n?rmast, ty det har ju inte hunnit s? l?ngt fr?n stationen.
-- Nej, ingen har r?tt, sade Nykvist. Det ?r ju s? enkelt. B?gge t?gen ?ro, d? de m?tas, precis lika l?ngt fr?n Stockholm. Det kan ju ett barn begripa!
-- Inte jag, sade Laura. Jag f?rst?r det inte alls.
-- Du ?r inte heller n?got barn l?ngre, k?ra Laura. Men kom skall jag visa dig. Du st?ller dig vid den d?r v?ggen, och jag vid den h?r, och s? g? vi emot varandra p? en g?ng. N?, hur l?ngt ?ro vi fr?n v?ggarna?
-- Det f?rst?s, vi ?ro lika l?ngt, sade Laura, men det ?r v?l mycket l?ngre mellan ?rebro och Stockholm?
-- Nykvist har h?ndelsevis r?tt, sade Brink. Det ?r ju s? naturligt. L?t oss tala om n?got annat.
D? ?terkom Sandstr?m.
-- Var har du varit? sade Brink.
-- Jag har varit ute och k?pt en t?gtidtabell -- det g?r inga t?g p? en g?ng fr?n Stockholm och ?rebro och d?rmed f?rfaller ju hela historien.
D? talade vi om n?got annat.
P. S. Den uppm?rksamme l?saren finner strax att Sandstr?m k?rdes ut innan problemet b?rjade debatteras. Och d?rmed f?rfaller ju historien en g?ng till.

[Illustration]
K?RLEKSBETYGELSER.
-- Kan ni t?nka er, sade den unga damen, som visste hur allt hade g?tt till, kan ni t?nka er, hur han behandlade sin egen hustru efter operationen! N?got h?nsynsl?sare kan man knappast t?nka sig. Han var nyss opererad -- det hade tagit 2 timmar alltsammans och alla voro vi mycket oroliga. Han l?g d?r och hade just vaknat ur narkosen d? hans stackars hustru, som lidit s? mycket f?r honom, sakta g?r fram och klappar honom p? kinden. Vet ni vad han g?r? Jo, han ?ppnar ?gonen och med fullt h?rbar och tydlig st?mma s?ger han:
-- Jag vill inte bli klappad!
Kan man t?nka sig n?got mer h?nsynsl?st! I m?nader har hustrun oroat sig och vakat dag och natt f?r hans skull och s? f?r hon denna vackra bel?ning, d? hon av gott hj?rta g?r fram och smeker honom!
Ingen sade n?got i s?llskapet utom en herre, som lugnt fr?gade:
-- P? vilket sjukhus ligger han?
-- P? Vita Korset -- hur s??
-- D?rf?r att jag vill s? g?rna, n?r han blir litet b?ttre, skicka honom ett telegram och uttrycka min djupa f?rst?else av hans handlingss?tt.
-- Ni ?r en h?rd och kall m?nniska -- som de flesta m?n, sade den unga damen.
-- Nej, svarade mannen, men jag l?ter mitt hj?rta uttrycka sig p? r?tt st?lle och vid r?tta tillf?llen. Det finns ingenting som vi m?n avsky mer ?n att bli kyssta och smekta n?r vi inte ?nska det. I allm?nhet tror jag inte att det passar oss med k?rleksorgier d? vi ligga nyopererade i en sjukhuss?ng. Var kyss p? r?tt tid och r?tt tid f?r var kyss.
-- Ni ?r ju gift, sade den unga damen, jag beklagar er hustru!
-- Det ?r on?digt. Hon beklagar sig inte sj?lv. Hon visste redan fr?n b?rjan hur det skulle vara med k?rleksbetygelserna. Jag tror att det ?r den kunskapen som ?r grunden till v?r lycka. Jag pr?vade henne en g?ng. Jag gav henne en kyss d? hon vaknade och en till middagen och en till kv?llen. Efter en vecka sade hon, att hon var tr?tt och ville fara bort och vila sig. P? str?ng tillfr?gan erk?nde hon sedan, att hon trodde att jag bedrog henne. Hon hade h?rt att m?n, som voro alltf?r v?nliga mot sina hustrur, alltid bedrogo dem. Nu ?r hon s?ker p? mig i det avseendet.
-- Men d? ni var ung och k?r, var ni d? lika klok och kall?
-- Nej, det var jag inte, men s? blev det ocks? d?refter. Vem gl?mmer n?gonsin den f?rsta kyssen? I m?nader dr?mde jag om min innan den slutligen gick av stapeln. Det var en vinterkv?ll och jag tog farv?l av henne utanf?r hennes port. Vi talade om allt utom det vi b?da t?nkte p?. Och s?, pl?tsligt, tog jag henne om halsen och kysste henne p? n?san. Det blev aldrig mer, ty dagen d?rp? skildes v?ra v?gar f?r evigt. Hade jag d? varit lika tekniskt bildad som nu borde alltsammans g?tt till p? annat s?tt. Efter m?nga ?r r?kades vi igen, men d? var hon gift med en karl, som s?g ut att inte bara kyssa henne p? n?san.
-- Kysser ni heller aldrig edra barn, sade den unga damen, som envist h?ll fast vid ?mnet.
-- Jag kan inte p?minna mig att jag gjort det n?gon g?ng. Jag ?r r?dd f?r att mina pojkar skulle tycka att jag vore l?jlig om jag ens f?rs?kte.
-- Men er dotter?
-- Jag kysser inte heller henne. Om jag vill visa henne litet v?nlighet s? v?nder jag upp och ned p? henne och klappar henne i stj?rten tre eller fyra g?nger. -- D? f?rst?r hon att vi ?ro goda v?nner. Men kyssas g?ra vi aldrig.
Jag skall ber?tta en liten h?ndelse. En g?ng var jag p? middag hos en h?gre ?mbetsman, en allvarlig herre, som bjudit mig p? middag f?r att se hur jag s?g ut inuti. Middagen var s? tr?kig den kunde vara. D? den ?ntligen var slut, gick v?rdinnan fram och kysste sin man och sedan gjorde alla barnen detsamma. Den allvarlige mannen och fadern s?g p? mig med en blick som sade: s? lycklig ?r jag i mitt familjeliv -- hur har du det?
N?, vi drucko kaffe och jag stannade i huset ett gott stycke in p? aftonen, ty jag hade f?r tillf?llet ingen annanstans att ta v?gen.
Husfadern satt i en l?nstol och d? klockan slog tio, s?g jag, att han stelnade till som v?ntade han n?got. Det kom. Det var hustrun. Hon gick fram till l?nstolen, b?jde sig ned, kysste sin make p? pannan och sade god natt. Efter en stund kom ?ldsta sonen, han var 20 ?r, och upprepade ceremonien. S? kom en yngre son, en ?ldre dotter, en ?nnu yngre son och en ?nnu yngre dotter. Allesammans kysste p? pannan och alltsammans skedde mekaniskt utan k?nsla eller ?vertygelse och utan smackande biljud. Men alltsammans ?cklade mig. Slutligen kom en ung flicka, som jag inte sett f?rut, jag h?rde sedan, att hon var en avl?gsen sl?kting som bodde i huset. Hon kysste ocks? v?rden p? pannan ehuru med tydlig motvilja.
D? reste jag mig och sade god natt.
-- Skall ni redan g?, sade v?rden.
-- Ja, sade jag, jag f?rmodar att ?ven pigorna och portvakten och hisspojken ska komma in och kyssa er i pannan och jag tror inte att jag nog allvarligt skulle kunna klara det ?gonblicket.
Vi umg?s inte vidare. Nej, man skall inte g? till ?verdrift med sina k?rleksbetygelser och man skall heller inte planl?gga dem i f?rv?g. L?t dem komma spontant och i r?tta ?gonblicket.
Jag k?nde en g?ng en ung nygift man som en afton kom hem till sin hustru. Hon tog emot honom kl?dd i p?ls men f?r ?vrigt rakt ingenting. P?lsen sm?g sig mjukt och varmt kring hennes unga vackra lekamen. En l?ng tid efter?t kunde mannen icke t?nka p? denna underbara afton utan att bli varm och aldrig undrade han ?ver hur hustrun kommit p? denna raffinerade id¨¦. En del kvinnor ?ro ju s? uppfinningsrika. S? man hinner inte undra ?ver dem.
S? en afton, var mannen p? sitt kontor. Han ringde hem och pratade med sin hustru.
-- Kommer du snart hem, sade hon.
-- Ja, snart -- tar du emot mig? sade han.
-- Kom, sade hon.
-- I p?ls? sade han och skrattade.
D? ringde hon av.
D? mannen skulle l?mna sitt kontor, ringde det i telefonen och mannen fick ett kort meddelande om att han p? dagen f?rlorat 50,000 kronor p? b?rsen.
Inf?r detta gl?mde han alltsammans. B?de hustrun och p?lsen. Men han gick hem.
D? han kom till porten, mindes han pl?tsligt telefonsamtalet med hustrun. Han hade satt nyckeln i l?set, men han tog ?ter ut den, stod en stund stilla i tankar och gick sedan och lade sig p? ett hotell.
Det blev alldeles tyst i s?llskapet. S? sade en herre, sannolikt f?r att bryta en pinsam st?mning:
-- Det m?tte ha varit f?re kriget -- nu ?ro hotellen ju s? ?verfulla att man m?ste tinga rum flera dagar i f?rv?g.
-- Ja, det var f?re kriget, svarade ber?ttaren.

[Illustration]
HOPPT?GET.
Det kan icke f?rnekas att Robert ?r r?tt fet. Hans kroppsl?ngd ?r 175 cm. och han m?ter ungef?r detsamma om magen. Om br?stet ?r han smalare. Han har sv?rt f?r att andas lugnt ?ven vid de tillf?llen d? det ?r hausse p? b?rsen och han g?r og?rna upp i hus utan hiss.
Robert ?r emellertid min v?n. Ty man skall se ?ven n?got litet till sj?len d? man v?ljer sina v?nner. Roberts sj?l ?r tunnare ?n hans kropp.
H?rom dagen m?ttes vi i solskenet p? en bred gata och Robert sade:
-- Du har blivit mager. Varf?r det?
-- D?rf?r att det ?r osunt att vara fet.
-- Hur b?r du dig ?t?
-- Jag arbetar mer och ?ter mindre. S? enkelt ?r det. G? ut och g? om morgnarna, ?t inte om kv?llarna och gymnastisera litet ibland.
-- Det d?r ?r l?gn, sade Robert. Jag har f?rs?kt alltsammans. Det hj?lper inte.
-- D? skall jag skicka dig en liten sak som hj?lper.
S? skildes jag fr?n Robert och dagen d?rp? k?pte jag i en leksaksaff?r ett hoppt?g, ett s?dant som sm? flickor hoppar med. Hoppning med ett s?dant t?g tar ganska snart bort all ?verfl?dig fetma. Magen -- den yttre -- f?rsvinner och man blir sm?rt som jag. I Amerika hoppar alla medel?lders herrar med t?g. Idrottstr?narna rekommendera det livligt och m?h?nda skulle det ?ven kunna r?dda den n?got f?r fetlagda nationen.
Jag skickade hoppt?get till Robert och skrev p? ett kort:
H?r ?r din r?ddning. Med detta t?g f?r du bort din mage p? en m?nad.
Efter 14 dagar bes?kte jag Robert. Det var tidigt p? morgonen och jag beredde mig p? att f? se en rationell tr?ning. Robert var hemma. Jungfrun ?ppnade med bortv?nt ansikte d?rren till hans s?ngkammare. Jag stannade p? tr?skeln och s?g p? min v?n. Fullkomligt naken gick han omkring i rummet och kring magen hade han bundet mitt hoppt?g.
Hans ansikte var djupt allvarligt.
-- Har du g?tt l?nge? sade jag.
-- I tio minuter, svarade Robert.
D? st?ngde jag d?rren och satte mig att t?nka en stund utanf?r Roberts rum.
S? ?ppnade jag d?rren p? nytt och sade:
-- Det ?r or?tt av mig att inte s?ga dig sanningen: det var meningen att du skulle hoppa med t?get och inte bara ha det kring magen!
Robert s?g p? mig en sekund, s? l?ste han upp hoppt?get kring magen, kn?t h?rdknut p? det och slog mig h?rt i huvudet med knuten.
Vi umg?s inte l?ngre.

[Illustration]
EN PROMENAD.
Jag gick och t?nkte p? vad jag skulle skriva just h?r. Det ?r nu s? med mig, att jag t?nker b?ttre, d? jag g?r. M?h?nda ?r det annorlunda med andra. M?h?nda andra t?nka b?ttre, d? de sitta eller ligga. Nu sl?r mig en tanke: De som endast kunna t?nka, d? de ?ka bil eller d? de ?tit en festmiddag ha det s?kert sv?rt just nu. M?h?nda ?r det d?rf?r som s? mycket f?refaller tankl?st h?r i landet just nu.
Jag gick allts? och t?nkte. Jag gick p? Strandv?gen och det var mitt p? middagen. Jag m?tte m?nniskor och m?nniskor gingo om mig. Och s? m?tte jag Hesselman. Jag kan inte med Hesselman. Han tillh?r de karlar, som jag inte vill m?ta n?gonstans eller vid n?gon tid p? dygnet. Hesselman ?r tr?kig. Och han har varit det i alla ?r jag k?nt honom. Han besv?rar mig.
Naturligtvis stannade han och naturligtvis m?ste jag stanna.
-- Hur mycket har du magrat? sade Hesselman.
-- Ja, sade jag, jag har magrat.
-- Hur mycket har du magrat, sade Hesselman.
-- Tv? kilo.
-- Det var inte mycket.
-- Nej, men det ?r p? den sista kvarten. F? se om jag finns kvar d? jag kommer till Djurg?rdsbron. S? l?ngt som till Hasselbacken har jag inte ber?knat.
-- Gamla sk?mtare, sade Hesselman, och s? tillade han: Var skall du vara i sommar?
-- P? Gripsholm, sade jag. Jag har hyrt slottet. Med m?bler och sp?ken och torn och vallgravar. Och du sj?lv?
Hesselman svarade med ett r?tt underligt leende:
-- Jag vet inte riktigt var jag skall vara i sommar.
-- Hur s??
-- Jo, saken ?r den att i januari sade min l?kare att jag inte skulle leva l?ngre ?n till mars.
Det k?ndes som om det pl?tsligt blev kallt omkring oss. Jag s?g Hesselman p? ett helt annat s?tt och jag stammade:
-- Skulle du d? i mars, men nu ?r det ju i juni.
-- Ja, l?karna ha ju inte alltid s? noga reda p? tiden. Jag har lurat honom nu i 2 m?nader -- men jag vet inte hur det g?r i sommar.
-- ?, sade jag, man ska aldrig f?rtvivla! Du ser s? frisk och stark ut!
-- Tycker du, sade Hesselman och jag s?g att hans ?gon lyste till.
-- Det g?r nog bra ska du f? se! Och s? skildes vi. Besynnerligt, t?nkte jag, d?r jag fortsatte gatan fram, Hesselman blev mig helt pl?tsligt en annan m?nniska, d? jag fick h?ra att han skulle d?. Han har nog sina goda sidor. M?nniskorna ?ro s?kert mycket b?ttre ?n vi tro. Vi skulle bara visa dem litet mera sympati s? skulle allt bli b?ttre. H?r har jag g?tt och avskytt Hesselman och s? blir han pl?tsligt en man som jag vill ge all min v?nlighet.
Men kanske beror allt detta p? den allm?nna olusten som sprider sig allt mer. ?ven till djuren.
H?rom morgonen gick jag som vanligt i skogen f?r att se till min bok. Min bok ?r ett tr?d som st?r p? Norra Djurg?rden. Jag f?ljer det under alla ?rstider. Jag ser hur det knoppas, hur det l?vas och hur det f?ller sina blad och jag ser det tyngt av sn? ?ver sina spr?da vackra grenar. Min bok ?r min morgonv?n, som aldrig v?llar mig bekymmer eller oro, bara gl?dje.
P? v?gen till boken m?tte jag en ekoxe. Han var stor och svart och gick mitt p? v?gen. Jag stannade och s?g p? honom. Han var passg?ngare. Han gick med h?ger bakben och framben p? en g?ng och strax d?rp? tog han till v?nster fram- och bakben. Jag t?nkte:
-- Det h?r ?r en farlig plats f?r dig, k?re ekoxe. Du kan n?r som helst bli ?verk?rd av en vagn. Kanh?nda sitter det en ekko med kalv och v?ntar p? dig och kommer du inte hem, s? ?r det kanske f?r att ett hjul g?tt ?ver dig.
S? tog jag en pinne och lyfte ned ekoxen i diket. Men han kr?p upp p? v?gen igen. Jag lyfte ned honom p? nytt. Han kr?p upp igen. Mitt p? v?gen.
D? f?rstod jag att han ville offra sitt liv. Och d? l?t jag honom vara. En trilsken ekoxe f?r man ingenstans. M?h?nda ?ro f?rh?llandena bland ekoxarna s?dana nu f?r tiden att de icke anse sig ha n?got att leva f?r, att de med ber?tt mod g? ett k?rrhjul till m?tes. Vad vet jag.
Men jag ?terv?nder till Strandv?gen. Just vid Djurg?rdsbron m?tte jag fr?ken Anstrin. Jag tycker inte om fr?ken Anstrin. Men jag besl?t att vara v?nlig mot henne. Det kanske var med henne som med Hesselman. Att hon skulle d?tt i mars.
Vi h?lsade och stannade.
-- Ni har magrat, sade fr?ken Anstrin.
-- Ja, sade jag, jag har magrat.
-- Hur mycket? sade fr?ken Anstrin.
-- Sjuttiofem kilo.
-- Det var f?rf?rligt! Hur mycket v?gde ni f?rut?
-- ?ttiofem.
-- D? v?ger ni ju bara tio kilo nu -- det f?rst?r jag inte.
-- Nej, jag f?rst?r det inte sj?lv. Men jag m?r mycket bra. Jag ?r i god form. Man skall f?r resten vara mager. Kom ih?g att det finns inga feta hundra?ringar.
-- Nej, det ?r sant, sade fr?ken Anstrin, men det finns v?l inga magra heller.
-- Jo, tv? -- Frippe och v. Essen. Det vill s?ga Frippe ?r egentligen 120 ?r men han g?r sig till s? att man m?rker inte att han ?r mer ?n 55.
-- -- --
P? ett s?te i all¨¦n satt den unge skulpt?ren som jag tr?ffat en sommar ute i havsbandet. Jag slog mig ned och vi pratade.
-- Kommer ni till Stor?n i sommar?
-- Nej, sade skulpt?ren, jag f?r inte. Jag har st?rt friden d?r. Klockaren och pr?sten ha f?rbjudit mig att bo p? ?n.
-- Besynnerligt. De ?ro ju hyggliga karlar.
-- Ja, mycket, men jag har st?rt friden. Det h?nde f?rra midsommaren. Jag bodde i gubben Malms stuga och p? midsommarafton bj?d jag pr?sten och klockaren p? en liten fest i all enkelhet. Den r?ckte till morgonen d?rp? -- n?tterna ?ro ju s? ljusa den h?r ?rstiden. N?r g?sterna skulle t?ga hem, fick jag f?r mig att ett litet bad inte skulle skada. Men vattnet var f?r ljumt i Kyrkviken, varf?r vi seglade ut p? havssidan med min kutter. Pr?sten och klockaren fingo var sin ?nda och sl?pade efter b?ten. De fingo en uppfriskande dopp men pl?tsligt fick jag en id¨¦, lade om rodret och gick r?tt upp i Kyrkviken med hela pr?sterskapet p? sl?p.
Det ringde i kyrkklockorna och allt folket som gick till kyrkan blev vittne till pr?stens och klockarens underliga seglats upp i viken. Vattnet forsade om deras vackra kroppar och d? och d? talade de till mig p? ett spr?k som inte passade p? en midsommardagsmorgon. Med klockringning till.
De fingo kl? p? sig p? bryggan under kyrkan och i den intresserade menighetens ?syn. -- -- --
Men jag f?r inte bo p? ?n. Jag har st?rt friden.
-- Det ?r synd, sade jag, ty det ?r en h?rlig ?. Och s? t?nkte jag:
-- D?r fick jag en historia alldeles gratis och en midsommarhistoria till. Kors, s? underligt!

[Illustration]
PAKETEN.
-- Vi tar en bil, sade F.
-- Nej! sade jag, vi tar en sp?rvagn. Det blir billigare. Sockret h?ller p? att ta slut och man f?r bara k?pa ett kilo i taget.
Vi togo en sp?rvagn. F. hade tre paket. De voro r?tt vanliga paket i brunt omslagspapper och det h?r alls inte hit vad de inneh?llo.
F. lade paketen p? motorn till plattformen och s? foro vi till den restaurang d?r vi ?mnade ?ta frukost. D? vi suttit ett ?gonblick och sett p? matsedeln, ryckte F. till, stirrade r?tt ut i luften och sade:
-- Paketen!
D?rp? rusade han upp och ut p? gatan. Efter femton minuter kom han tillbaka och var r?tt varm.
-- Hur gick det, sade jag, jag f?rst?r att du gl?mde paketen i sp?rvagnen.
-- Javisst! Man ska inte ?ka sp?rvagn! Men jag fick dem! Jag tog en bil och sa till chauff?ren:
?K?r efter alla sp?rvagnar p? vita linjen och stanna vid var och en!?
Han gjorde s? och sedan jag unders?kt 6 vagnar fann jag paketen i den sjunde. Har du best?llt n?gon mat?
Vi ?to en god och l?tt frukost, ty det var p? sommaren, och d? vi kommo till kaffet sade jag:
-- Var det n?got v?rdefullt i paketen?
-- Paketen, svarade F., dom gl?mde jag i bilen.

[Illustration]
P? EN ?NGB?T.
Jag stiger upp klockan 5 p? morgonen f?r att resa till staden. S? gott som hela ?n sover. Det ?r bara fiskarna som l?mna av morgonens str?mmingsf?ngst, och s? n?gra resande med aff?rer i staden, som g? ombord p? b?ten.
B?ten heter S?dert?rn och ?r ett utm?rkt fartyg. Med en restaurang som kommer oss att gl?mma att resan tar 4 timmar. Men d? och d? g?res S?dert?rn ren i pannan och d? g?r n?gonting annat, som heter Prins Gustav och som f?rr i tiden f?rdes av en komposit?r vid namn Morsing. P? den b?ten finns ocks? en matsalong, som tyv?rr ej kan rekommenderas. H?romdagen tog det mig en timme att f? en bit skinka som sedan var s? salt som Lots hustru skulle varit om hon v?nt sig om tv? g?nger.
Men S?dert?rn har ocks? ett fel som Vaxholmsbolaget b?r reparera. B?ten medf?r andra passagerare ?n mig och de andra hyggliga stamg?sterna p? Ut? och Dalar?. Kaptenen ?r nog v?nlig att sl?ppa ombord nykomlingar, som aldrig rest p? traden, och som inte veta att uppf?ra sig s? hyggligt att det passar v?ra vanor. Dessa passagerare, om vilkas s?llskap vi aldrig bett Vaxholmsbolaget, st?ra v?r ro och f?rd?rva ofta nog hela resans behag. H?rutinnan b?r en ?ndring med snaraste vidtagas. En kommission best?ende av oss, b?ttre Ut?- och Dalar?bor, b?r tills?ttas f?r att genom befullm?ktigat ombud redan vid landg?ngen mota bort l?st folk, som visserligen ha 5 kr. till tur- och returbiljett men som sakna allt annat som ber?ttigar ett umg?nge med oss p? v?r b?t.
Dessa passagerare medf?ra ofta barn, illa uppfostrade barn. En ung fru kom i b?rjan av sommaren ombord med tv? pojkar, som anordnade kappl?pning runt d?cket med oss s?som hinder. Dessa barn, som sattes i land vid Dalar?, borde f?rvarats i tillst?ngda hytter tillsammans med modern, som var en d?lig uppfostrarinna. Andra medf?ra sm? barn, som skrika och ta upp plats f?r oss. Dessa barn skola s?ndas p? pr?mar till Eliassons ? i norra sk?rg?rden. Vi vilja icke ha dem.
Men de v?rsta ?ro de medel?ldriga damer som komma ombord i Dalar?, som sladdra och prata redan p? bryggan, p? landg?ngen, och som, r?dda f?r frisk sj?luft, g? direkt ned i aktersalongen, d?r vi som stigit upp tidigt f?rs?ka f? en stunds vila. Dessa damer s?tta sig p? v?ra f?tter och s? sladdra de h?gt och i g?lla toner om mat, om sina bekanta, om sina familjef?rh?llanden, om mat igen, om priser p? mat, om vad de ?tit i g?r och vad de skola ?ta i dag.
Dessa damer besv?ra oss. F?rra ?ret bodde p? Ut? artisten Schwab. Han bor nu p? Jylland. Schwab brukade vila om morgnarna i aktersalongen. Och han st?rdes mycket av sladderk?ringarna fr?n Dalar?. Men den sommaren drevo vi bort dem. Schwab ?gde en papegoja vid namn Ada, ett ?delt djur med ett l?raktigt sinne och ett vackert ljudande organ. Vi arbetade en tid med Ada och till slut lyckades vi l?ra henne fem ord, som hon uttalade h?gt, klart och tydligt, i en skarp befallande ton. D? vi voro fullt s?kra p? henne, togo vi henne en morgon ombord p? S?dert?rn och placerade henne i aktersalongen, d?r vi lade en duk ?ver hennes vackra bur. Ada trodde nu att det var natt och teg s? l?nge duken l?g kvar.
Vid Dalar? kommo fyra ?ldre damer ombord. Ned p? v?ra f?tter. Konversationen i g?ng, ?verr?stande det j?mna bullret fr?n propellern. Prat om allt livets el?nde p? en g?ng. Schwab reste sig, drog in sina f?tter och tog duken fr?n Adas bur.
-- En s?n vacker goja! sade en av damerna. Min syster Adolfin har ocks? en vacker goja.
-- Ack ja, sade en annan av damerna, vad det ?r roligt med djur!
Ada s?g sig omkring med sina runda stela ?gon, s? ?ppnade hon n?bben och skrek med h?g befallande r?st:
-- Alla k?ringar opp p? d?ck! Alla k?ringar opp p? d?ck!!
Det hj?lpte. Ada r?ddade den sommaren ?t oss. Men nu ?r Ada p? Jylland f?r att skr?mma bort lustresande matsvenskar. S? nu ?r det slut med friden i aktersalongen p? S?dert?rn. H?rom morgonen l?g jag d?r med Ytterman, d? de vanliga damerna kommo. Vi vaknade genast och v?ra hj?rnor arbetade f?r att f? bort inkr?ktarna.
I en liten kort paus sade Ytterman:
-- Vid n?sta brygga bor G?sta Ekman. Han kommer alltid ned till morgonb?ten.
Damerna tystnade helt men ingen r?rde sig. G?sta Ekman tillh?rde inte deras ?ldersklass. Ytterman skulle tagit Personne eller kanske Frippe. Sladdret b?rjade p? nytt. D? sade jag:
-- Det ?r m?rkv?rdigt vad vetenskapen gjort stora framsteg inom spr?ng?mnestillverkningen. Den h?r lilla pennan, som jag har h?r, ?r ingen penna, det ?r en bomb. Den inneh?ller en fr?tande syra som f?rbr?nner en kopparhylsa, och d? allt ?r klart, exploderar bomben. En hel b?t f?rintas fullkomligt, med passagerare och allt. I kriget anv?nder man s?dana f?r att f? fartyg att sp?rl?st f?rsvinna. Den h?r ?r laddad.
Damerna tego och stirrade p? mig. Slutligen sade en av dem:
-- Det d?r ?r ingenting att bry sig om! Jag k?nner igen den d?r karln! F?rra ?ret satt han i en j?rnv?gskup¨¦ och beskrev ett smittsamt eksem som han hade p? benet bara f?r att bli av med medpassagerarna. Men mej fick han inte ut!
Ytterman v?nde sig mot v?ggen och jag s?g att han skrattade.
Sladdret fortsatte. Det p?gick i 10 minuter. D? reste sig Ytterman, tog sin v?ska, t?mde den p? allt inneh?ll och gjorde sig i ordning att g? upp p? d?ck.
-- Vart skall du h?n? sade jag.
-- Vi komma strax till Gren?, sade Ytterman, och d?r p? bryggan st?r ju den d?r fiskargumman, som s?ljer sm?r f?r sex kronor kilot. Jag fick tre kilo i g?r...
Det blev ett liv! Ytterman knuffades ned p? soffan och de fyra damerna stredo en hemsk kamp om vem av dem som skulle komma f?rst upp p? d?ck.
All v?nskap var borta. Hat gl?dde ur deras ?gon, de trampade, drogo och sleto i varandra och d? de slutligen allesammans kommit uppf?r den branta trappan, sprang Ytterman efter och st?ngde d?rren.
Vi sovo lugnt och sk?nt tills b?ten med en mild st?t tornade mot Nybrovikskajen.

[Illustration]
HANDBOK F?R NYA MILLION?RER.
Huvudregel.
S?k ditt umg?nge bland dina gelikar -- bekantskaper med ?rsinkomst under 100,000 kr. b?r man inte odla. Man kan l?tt bli utsatt f?r obehag fr?n de l?gre klasserna.
Uppf?rande ute.
P? gatan.
?k. Och ?k naturligtvis i egen bil. ?k inte f?r sakta! Kom ih?g att gatorna ?ro till f?r bilar. De promenerande ha god plats utefter husv?ggarna och utanf?r staden. Har man inte mer br?tt ?n man g?r s? f?r man ocks? behandlas d?refter. R?kar du genom n?gon g?endes ouppm?rksamhet k?ra ?ver en eller annan s? tag icke den saken s? noga -- forts?tt, helst med starkare fart. Din tid till?ter dig icke att v?nta och reda ut bagateller. Hur mycket kan icke h?nda p? b?rsen medan du ?r borta.
I aff?ren.
Se till att du blir f?rst expedierad. Efterkommer icke bitr?det din ?nskan i detta fall s? befall honom (henne) att genast kalla p? chefen, som, d? han f?r h?ra vilken kund han har att g?ra med, s?kerligen behandlar dig som det passar ditt st?nd.
Pruta inte! Endast medelklassen prutar och ser p? slanten. F?r du f?r litet tillbaka, s? l?tsas inte om det. Visa att du har r?d att betala vad som helst f?r det du vill k?pa.
V?lj inte l?nge bland varorna. Tag det dyraste. D? vet du att du i det fallet icke kan bli ?vertrumfad.
En av mina v?nner (taxerad inkomst 1915: 256,789 kr.) bes?kte en dag ett stort varuhus f?r att k?pa ett m?blemang.
-- Vad ?r detta f?r avdelning? sade han till bitr?det.
-- Det ?r m?belavdelningen, svarade detta.
-- Vad kostar den? sade min v?n.
Han fick veta priset och k?pte naturligtvis hela avdelningen. D?rigenom sparade han mycket tid, ehuru det ju i b?rjan generade honom att han fick 4 pianon, 6 buff¨¦er och 18 toalettbyr?ar. Men i dess st?lle fick han 24 spelbord och s?dana beh?ver alltid en gentleman.
Tag aldrig med dig n?got av det du k?per. Butiksfolket kan l?tt f? den f?rest?llningen att du tillh?r de enkla m?nniskor som sj?lva b?ra hem sina paket. ?ven den minsta sm?sak skall skickas hem. Kommer ej det k?pta p? den tid du best?mt eller du f?r n?got annat s? l?t din betj?nt sparka ut budet.
P? restaurangen.
Kom ih?g att du skall ha det b?sta bordet. Best?ll f?r guds skull ingen mat i detalj -- det ?r h?gst ofint! -- utan ge din order till hovm?staren s? h?r:
-- Middag f?r fem personer till 200 kr. kuvertet. Champagne s? att det blir en butelj ?ver per man. En l?da cigarrer ¨¤ 100 kr. l?dan per man. Och absolut dyraste konjaken. Jag f?rs?krar dig att de andra sorterna kunna helt enkelt icke drickas.
N?r du betalar notan, s? ?r det absolut n?dv?ndigt, att du ej ser p? den. Du f?r ej l?tsas om beloppet utan betala s? mycket du kan och tag icke emot det som blir ?ver! N?r du g?r in i kaf¨¦et kan du klappa hovm?staren i ryggen och s?ga:
-- Det h?r var bra, men champagnen ska vara kallare n?sta g?ng!
Champagne skall alltid vara s? iskall som m?jligt -- det ?r bara mobben som ?r r?dd om magen.
Aprop? magen s? b?r du varje morgon se till att du ?r bredare om magen ?n om br?stet. Ett motsatt f?rh?llande tyder p? enkla och fattiga f?rh?llanden. Skaffa dig ocks? en v?g p? vilken du kan v?ga dig var dag s? att du ser att du ?kar i vikt. Folk kan annars l?tt tro att du har det d?ligt.
P? teatern.
Se till att du f?r all del kommer sedan f?rest?llningen b?rjat! L?t inte sk?despelarna p? scenen avbryta din konversation. Du har viktigare saker att tala om ?n de. Du f?r dessutom absolut inte ha reda p? vad som spelas. Det intresset ?r till f?r radpubliken och de herrar som skriva i tidningarna. I dem kan du dagen d?rp? l?sa vad du sett.
Sitter du mitt p? en parkettb?nk s? tacka inte n?r man reser sig f?r att ge dig plats. Alltf?r stor h?vlighet har man bara otack f?r. Rusa inte in i salongen genast som mellanakten ?r slut. S?dant ?r fj?skigt. Sitt du lugnt kvar i kaf¨¦et och drick din punsch. Kom in n?r du har lust.
Och s? en sak till: appl?dera inte! Det passar sig inte att visa att man ?r intresserad. Undantag fr?n denna regel ges endast om du har n?gon v?ninna i baletten. Hon kan ju beh?va en liten uppmuntran. Begagna kikare endast f?r att se p? baletten. ?r din fru med s? se till att hon h?ller kikaren i den hand p? vilken hon har de flesta och st?rsta ringarna.
Vad betr?ffar din fru s? b?r ?ven hon varje morgon f?retaga kroppsm?tning, dock med omv?nt resultat mot dig: s? att hennes vidd ?ver br?stet m?ste vara st?rre ?n den ?ver magen. En stor barm ?r i h?g grad kl?dsam f?r en dam ur den f?rm?gnare klassen. Ovanp? densamma b?r dock vila en briljantbrosch -- briljanter omkring mannens fotografi ?r mycket vackert.
I hemmet.
En man i din st?llning ?r ju icke s? mycket i hemmet. Men d? du ?r d?r b?r du ha det trevligt. L?gg dig p? n?gon av dina divaner och vila ut. Tag av dig i strumpl?sten och kn?pp upp v?sten -- det ?r sk?nt.
Ser du n?gra v?nner hos dig p? middag s? knussla inte. L?t g?sterna fr?n b?rjan f?rst? att du har r?d till litet av varje. Taffelmusik skadar inte. Inte heller en s?ngare, som dock, om han ?r vid operan, skall ?ta med vid bordet.
Ni kan g?rna dansa efter middagen. Skulle grannarna anse att de bli st?rda, s? l?t dem veta att du betalar h?gsta hyran i huset och att de kunna flytta, om de inte trivas med b?ttre folk.
Allm?nna regler.
Bry dig inte om politiken. Den ger inga pengar. Undvik att uttala dig i s?dana fr?gor. Man vet aldrig vem man talar med. Betr?ffande s?dant som konst och litteratur b?r du ha reda p? att Strindberg var tokig, att Zorn tar 50,000 kr. f?r ett portr?tt samt att prins Eugen ?r hemligt gift.
Var f?r ?vrigt lugn och trygg, lita p? dig sj?lv och ?nnu mera p? ditt bankkonto s? g?r det bra.

[Illustration]
KUDDEN.
DRAMA I EN AKTERSALONG.
Brovin och jag kommo tidigt ned till b?ten. Klockan var bara fem p? morgonen och vi k?nde oss som om vi stigit upp uteslutande f?r att g? och l?gga oss. Vi stodo i aktersalongen och v?ra tr?tta ?gon stirrade efter tv? lediga liggplatser. De funnos ocks? men samtidigt uppt?ckte vi n?got som gav anledning till det samtal som nu f?ljer. Detta samtal f?res i en viskande, h?nsynsfull ton f?r att icke st?ra de i salongen sovande. Brovin har satt sig p? sin plats:
-- H?r fattas en kudde. Min kudde fattas!
-- Jag har en f?r mig. F?r s?kerhets skull l?gger jag en n?sduk ?ver den. Man kan inte vara nog f?rsiktig i dessa smittosamma tider.
-- D?rborta ligger en karl som har tv? kuddar. Han har min kudde! Det ?r or?tt!
-- Ja visst, ?r det or?tt, men kanske tycker han om att ligga h?gt med huvudet.
-- Jag kan inte ligga utan kudde! Han f?r l?mna igen en kudde! Min kudde!
-- Ja men, han sover. Du h?r ju att han sover. Det ?r synd att v?cka honom. Kanske har han vakat hela natten.
-- Det ang?r inte mig. Jag ?r inte sentimental om morgnarna, n?r jag inte har n?gon kudde. F?r ?vrigt reagerar jag mot alla or?ttvisor. Du som skall f?rest?lla en t?nkande varelse ser v?l att denna situation ?r en bild av Samh?llet. D?r ligger han, parasiten, och sover p? min, den hederlige, arbetsamme medborgarens egen kudde!
-- Jag trodde det var ?ngb?tens --
-- Var inte dum. H?r ?r en kudde till var plats. Vi ha r?tt till var sin kudde, men han d?r har tagit tv?. Han vet mycket v?l att det kommer andra som vilja ha var sin kudde p? morgonen, som ?ro tr?tta och beh?va vila.
-- Att du orkar tala s? h?r mycket s? h?r dags!
-- Jag ?r alltid vaken d? det g?ller kr?nkningar och f?rol?mpningar av alla slag! Mitt i natten kan jag stiga upp och k?mpa f?r min r?tt -- mina r?ttsbegrepp vila aldrig.
-- Jag f?rst?r det -- men mitt beh?ver det. Vad t?nker du g?ra f?r att f? frid?
-- Jag vet inte det. Jag kunde tillkalla kaptenen p? b?ten, men han har annat g?ra. Akterst?derskan ?r inte vaken. Hon kommer inte f?rr?n halv sex.
-- Du skulle kunna vika ihop din rock till en kudde och ligga p? den.
-- Det kan jag inte.
-- Hur s??
-- Tror du att jag skulle kunna sova en minut med en hopvikt ?verrock som kudde n?r jag vet att min egen r?ttm?tiga kudde ligger under en annans flintskalle!
-- Han har m?rkt knollrigt h?r.
-- Som jag avskyr! Hellre intet h?r ?n knollrigt h?r! En m?nniska med knollrigt h?r ?r inte att lita p?. L?gg m?rke till det. Dessutom ?r det oestetiskt, oroande och ger rum f?r antaganden om beboddhet.
Jag k?nde hur jag var n?ra att somna d?r jag s?tt. Tr?tt, r?ckte jag Brovin min kudde och sade:
-- Tag den h?r, s? blir det lugn. Jag beh?ver ingen kudde. Jag ligger b?ttre utan.
-- Det kan jag inte. Det ?r din kudde och en or?ttvisa mot dig ?r en mot mig. Men om du n?dv?ndigt vill att jag skall ha kudden s? tar jag den. Mina v?nners ?nskningar ?ro lagar f?r mig.
Brovin tog kudden. I detsamma lyfte mannen med de tv? kuddarna p? ena ?gonlocket och sade:
-- Det var ett f?rbannat snattrande mitt i natten! H?ll k?ften och sov s? att det kan bli lugnt n?gon g?ng!!
Brovin v?nde sig genast mot v?ggen, med huvudet mot min kudde och var borta.
Jag l?g stilla p? rygg och t?nkte.
Efter en stund d? jag h?rde, att mannen med de tv? kuddarna somnat, sm?g jag mig sakta fram till honom, tog f?rsiktigt bort hans undre kudde, och d? han icke vaknade, tog jag ?ven den ?vre, sm?g mig tillbaka och gick lugnt till vila. Jag har alltid tyckt om att ha h?gt under huvudet. Det ?r kanske inte s? h?lsosamt men det ?r behagligt.
* * * * * * * * * * * * * *
Errata:
Det kan inte till?tas text: tilll?tas in och upp f?r traporna text: trapporna nedra / botten till v?nster! [sic]: nedre?

End of the Project Gutenberg EBook of Ada, by Hasse Zetterstr?m
*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK ADA ***
***** This file should be named 19128-8.txt or 19128-8.zip ***** This and all associated files of various formats will be found in: http://www.gutenberg.org/1/9/1/2/19128/
Produced by Louise Hope, Martin Agren and the Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net
Updated editions will replace the previous one--the old editions will be renamed.
Creating the works from public domain print editions means that no one owns a United States copyright in these works, so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United States without permission and without paying copyright royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive specific permission. If you do not charge anything for copies of this eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports, performances and research. They may be modified and printed and given away--you may do practically ANYTHING with public domain eBooks. Redistribution is subject to the trademark license, especially commercial redistribution.

*** START: FULL LICENSE ***
THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK
To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free distribution of electronic works, by using or distributing this work (or any other work associated in any way with the phrase "Project Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project Gutenberg-tm License (available with this file or online at http://gutenberg.org/license).
Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm electronic works
1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to and accept all the terms of this license and intellectual property (trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.
1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be used on or associated in any way with an electronic work by people who agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works even without complying with the full terms of this agreement. See paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic works. See paragraph 1.E below.
1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual works in the collection are in the public domain in the United States. If an individual work is in the public domain in the United States and you are located in the United States, we do not claim a right to prevent you from copying, distributing, performing, displaying or creating derivative works based on the work as long as all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily comply with the terms of this agreement by keeping this work in the same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.
1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in a constant state of change. If you are outside the United States, check the laws of your country in addition to the terms of this agreement before downloading, copying, displaying, performing, distributing or creating derivative works based on this work or any other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no representations concerning the copyright status of any work in any country outside the United States.
1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:
1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed, copied or distributed:
This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at www.gutenberg.org
1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived from the public domain (does not contain a notice indicating that it is posted with permission of the copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in the United States without paying any fees or charges. If you are redistributing or providing access to a work with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.
1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted with the permission of the copyright holder, your use and distribution must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the permission of the copyright holder found at the beginning of this work.
1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm License terms from this work, or any files containing a part of this work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.
1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this electronic work, or any part of this electronic work, without prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with active links or immediate access to the full terms of the Project Gutenberg-tm License.
1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any word processing or hypertext form. However, if you provide access to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.
1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.
1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided that
- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has agreed to donate royalties under this paragraph to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid within 60 days following each date on which you prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty payments should be clearly marked as such and sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."
- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm License. You must require such a user to return or destroy all copies of the works possessed in a physical medium and discontinue all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm works.
- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the electronic work is discovered and reported to you within 90 days of receipt of the work.
- You comply with all other terms of this agreement for free distribution of Project Gutenberg-tm works.
1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.
1.F.
1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread public domain works in creating the Project Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic works, and the medium on which they may be stored, may contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by your equipment.
1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all liability to you for damages, costs and expenses, including legal fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE PROVIDED IN PARAGRAPH F3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH DAMAGE.
1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a written explanation to the person you received the work from. If you received the work on a physical medium, you must return the medium with your written explanation. The person or entity that provided you with the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a refund. If you received the work electronically, the person or entity providing it to you may choose to give you a second opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy is also defective, you may demand a refund in writing without further opportunities to fix the problem.
1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.
1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any provision of this agreement shall not void the remaining provisions.
1.F.6. INDEMNITY
- You agree to indemnify and hold the Foundation, the trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance with this agreement, and any volunteers associated with the production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works, harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees, that arise directly or indirectly from any of the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.
Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm
Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of electronic works in formats readable by the widest variety of computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from people in all walks of life.
Volunteers and financial support to provide volunteers with the assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will remain freely available for generations to come. In 2001, the Project Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4 and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.
Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit 501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification number is 64-6221541. Its 501(c)(3) letter is posted at http://pglaf.org/fundraising. Contributions to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by U.S. federal laws and your state's laws.
The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S. Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered throughout numerous locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email business@pglaf.org. Email contact links and up to date contact information can be found at the Foundation's web site and official page at http://pglaf.org
For additional contact information: Dr. Gregory B. Newby Chief Executive and Director gbnewby@pglaf.org
Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide spread public support and donations to carry out its mission of increasing the number of public domain and licensed works that can be freely distributed in machine readable form accessible by the widest array of equipment including outdated equipment. Many small donations ($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt status with the IRS.
The Foundation is committed to complying with the laws regulating charities and charitable donations in all 50 states of the United States. Compliance requirements are not uniform and it takes a considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up with these requirements. We do not solicit donations in locations where we have not received written confirmation of compliance. To SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any particular state visit http://pglaf.org
While we cannot and do not solicit contributions from states where we have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition against accepting unsolicited donations from donors in such states who approach us with offers to donate.
International donations are gratefully accepted, but we cannot make any statements concerning tax treatment of donations received from outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.
Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation methods and addresses. Donations are accepted in a number of other ways including checks, online payments and credit card donations. To donate, please visit: http://pglaf.org/donate
Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.
Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be freely shared with anyone. For thirty years, he produced and distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.
Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper edition.
Most people start at our Web site which has the main PG search facility:
http://www.gutenberg.org
This Web site includes information about Project Gutenberg-tm, including how to make donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

Ada, by Hasse Zetterstr?m
A free ebook from http://www.dertz.in/